twitteriffic

Nä, nu kände jag att jag försummat min blogg tillräckligt länge, så häll mer bruk i baljan boys, aka mer kaffe i min kaffemugg, för nu jävlar ska här knattras på tangentbordet! Om det inte vore för att min webläsare småhänger sig lite då och då, men det får gå ändå.

Vad har jag då hittat på under de här tre-fyra månaderna som jag inte skrivit ett ord om på bloggen? Är ni inte jättenyfikna? Efter alla dödshot och terroristhandlingar som hängt i luften så måste ni, de fyra personerna som läser (dvs, mamma, brorsan, K och J) , verkligen sitta som på nålar. Jo, det ska jag förtälja. (Förresten, det är mamma som stått för dödshoten. Sant.)

Om man bortser från allt tråkigt jobbsnack som tagit enormt mycket av min tid, livsglädje och energi (på riktigt), så brukar jag på jobbet lyssna på podcasts för att ha någon form av stimulans i livet. iTunes har en hel uppsjö av fantastiskt roliga och intressanta poddar man kan ladda ner och lyssna på, helt gratis dessutom. Institutet, Pang Prego, Hej Domstol, Skeptikerpodden för att nämna några guldkorn. Men så hände det en sak i mars. Jag upptäckte radioprogrammet Mammas Nya Kille. Jag blev helsåld. Inte direkt, bör nämnas, det tog några avsnitt innan man lärt känna karaktärerna och deras egenheter.

Bengt Strömbro – programmets straight man med den mysiga rösten. Katla – den androgyna fricirkusartisten från Småland med skorrande R, som terroriserar sina grannar och utnyttjar kulturbidrag. Patrik Larsson – Bengts härliga bisittare från Pite som aldrig kan få ett break. Lacken – produkten av en uppväxt med en alkoliserad pappa som trodde att han var en häst och som aldrig tycks kunna behålla ett jobb på grund av detta. Kicki Tapper – ordförande för Non Fighting Generation i Hagfors, men tycks mer vara källan till allt våld där. Kaj Morenius. Mangan. Gotte. Steffe Norell. Job Andersson. Hans Melange. Peter Nilsson. THUNDER. Jessika och Krille. Karaktärerna är många, och alla är helt fantastiskt underbara på sitt sätt.

Efter varje lyssnat avsnitt så tänkte jag hela tiden på vilka härliga citat programmet har, så jag sökte lite snabbt på nätet efter några. Fanns lite här och där, men inte några större mängder. Då fick jag en snilleblixt. Twitter. Formatet är som upplagt för att slänga upp ett citat lite då och då. Sagt och gjort, jag skapade ett twitterkonto och började lägga in citat från programmet varje gång jag jobbade, istället för att exempelvis blogga. Efter ett tag började Bengt Strömbro, MNKs programledare följa detta twitterkontot, och efter det så var det som en lavin av följare som kom. Jag har nu i skrivande stund ca 2540 följare, och lagt upp ca 800-900 citat. Galet och roligt!

Jag har sedan mars 2009 även haft ett personligt twitterkonto, men inte vart aktiv där knappt alls, inte innan detta hände. Jag fattade inte grejen tidigare, men nu inser jag verkligen tjusningen med twitter, det fantastiska i att man ska begränsa sig till 140 tecken per inlägg, den underbara kärnfullheten. Det krävs en viss talang att kunna säga det man vill ha sagt på så få tecken, till skillnad från denna bloggen. Och människorna där, herregud! Har träffat och fått lära känna så många härliga människor där under den korta tid jag vart aktiv, och fler ska det bli! En av dessa har till och med tagit på sig rollen som min personliga tränare, och hjälper mig med, förutom att träna, att se till att jag äter nyttigt och rätt, vilket jag verkligen inte gjort tidigare. Så man kan säga att Twitter direkt bidragit till att jag mår bättre, vilket är mer än vad jag kan säga om andra sociala medier.

Jag har semester nu också, så jag passar på att ta denna tiden att träffa många av mina nya twittervänner. Har än så länge bara hunnit träffa tre av dom, men fler ska det bli, det looo-ooovar jag er!

Nu är mitt kaffe slut, så jag ska ta och träna lite grann. Vill ni se MNK-twittern så hittar ni den här, och länk till mitt personliga twitterkonto finns i kolumnen till höger, näst längst ner. Eller så klickar ni bara här.

Annonser