you like this

Idag ockuperade jag och min goda vän Jenny den lokala biografteatern för kvällens visning av ”The Social Network”. Mycket smart och bra film, ungefär vad jag lärt mig att förvänta av Fincher. Älskade scenen som filmats med tilt-shift, fantastiskt snyggt.

Efter bion och en vända hem så drog jag till puben på vinst och förlust. Var sjukt tråkigt där i början. Vid 12-snåret satt jag och chattade med min kompis Calle över MSN på mobilen och övervägde att lämna stället, men jag gav det en halvtimma att vända.

Halvtimman kom och gick, och kvällen blev rätt okej ändå. Träffade en del trevliga människor, däribland en Björn från Tyskland. Nej, han såg inte ut såhär:

Efter mycket dans och mera öl så är det pysadags. Min kompis kompis vill inte riktig dra hem än, så jag lovar att  se efter henne, gentleman som jag är. Vi går på vad jag antar är på rutten hem till henne när det väl var dags, och hon blir akut kissenödig. Hon ber mig vänta medans hon letar efter lämpligt buskage att utföra sina behov, och jag står snällt och väntar. Och väntar.

Och väntar.

”Okej..?” tänker jag. ”Jag har stått en stund nu, ska jag ropa efter henne? Jag ropar efter henne.”

Inget svar. För att göra en lång historia kort; hon är borta. Jag letar i området och ropar efter henne i typ en halvtimma, om inte mer. Inget. Sa jag att det regnade? För det gjorde det. Massor.

Förmodligen dumpade hon mig bara där, gick hem och tänkte inte mer på det. Om det var så, vad tycker vi om det sista på kvällen?


Kändes rätt taskigt, faktiskt. Hoppas inte björnen tog henne.

Nej, det var inte okej. Trots detta så var jag ändå rätt nöjd med kvällens bravader. Klart bättre än att jobba 14,5-timmarspass som jag gjorde  i fredags. Fast jag har ändå haft en rätt maffig streak med otur på senaste tiden. Hoppas det vänder snart. Det verkar så. :)

Annonser

en gång vloggade jag

Hittade ett gammalt vlogginlägg som jag trodde gått förlorat, men icke. Detta filmades när jag var arbetslös och läste på komvux. Har tyvärr ingen kontakt med dom jag lärde känna där längre, men roligt hade vi. Good times.

Kameran jag använde (tror det var en Sony Cybershot P72) hade varken någon antiskak eller någon 1080p high-def, detta var innan sådana moderniteter uppfunnits, så ni får nöja er med hela 320 x 240 pixlar och kasst ljud. Hade också hela 256 megabyte på mitt minneskort till mitt förfogande, om jag minns rätt. :)

Har kortat ner inlägget något eftersom jag ser inte någon större mening med att ha med exempelvis en promenad där inget händer. Om originalvloggen var en workprint så är detta en director’s cut. Om några månader släpper jag en special extended edition på bluray med massvis av bonusmaterial. :P

Och vet ni förresten hur svårt det är att cykla och filma samtidigt? VET NI DET??

teppanyakihäll

Ricard says (01:00)
Har du läst Vindsvåningsartikeln, förresten?

Lisa says (01:01)
hmm nae

Ricard says (01:01)
http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva-1.1185309

Lisa Hallqvist says (01:01)
ah jo den har jag läst

Ricard says (01:01)
Hahaha
teppanyakihäll

Lisa says (01:02)
:D

Ricard says (01:02)
Så Gud är mitt vittne, så skall jag skaffa en teppanyakihäll

Lisa says (01:03)
ska jag med sen när jag blivit snuskigt rik som mäklare

Ricard says (01:04)
Man måste ju ha en teppanyakihäll.

Lisa says (01:04)
ja det går inte att leva annars

Lisa says (01:05)
jag ska föda mitt första barn på en teppanyakihäll

Ricard says (01:05)
Jag ska utföra en trakeoktomi med en teppanyakihäll i bakgrunden

Lisa says (01:08)
om jag fick en biljett att åka till månen så skulle jag låta min teppanyakihäll få åka i mitt ställe, den förtjänar det så mkt mer än jag…för att jag älskar min teppanyakihäll

Ricard says (01:09)
Hahahahaha

Lisa says (01:10)
fast det skulle göra för ont att skiljas åt. värmen som den givit mig skulle försvinna och jag skulle få möta den kalla, ostekiga verkligheten.

Ricard says (01:10)
We will always have… teppanyakihäll. Bara att korka upp en flaska vitt och titta på asiatiska kryddpastor

Lisa says (01:12)
hahahahaha

Ricard says (01:13)
Ordet för dagen är teppanyakihäll
:D

Lisa says (01:15)
aa lätt
fast det är fan lika svårt att stava varje gång

Ricard says (01:15)
Det är liksom tjusningen med det också
Svårt att stava, svårt att förvärva
Men ack så nödvändigt
Teppanyakihäll

Lisa says (01:17)
:D
haha bra skrivet

ännu en föreläsning: Stephen Fry

Inte riktigt en föreläsning, utan ett debattinlägg från den väldigt vältaliga Stephen Fry när han lägger fram sitt inlägg om den katolska kyrkan och den sittande påven. Jag har vart i St. Peters kyrka och sett en del av den katolska kyrkans massiva ståtligheter och rikedom, och det är en väldigt vacker plats, men jag håller helt och hållet med om allt som Stephen säger i videon. Mycket tänkvärt.

Klicka här för att se videon.

in i dimman

Tog min sista penicillintablett igår kväll. Har inte haft så mycket magbesvär som man kan få av penicillin, men det känns ändå skönt att slippa hålla koll på att ta en tablett varje morgon, middag och kväll. Hoppas jag inte blir sjuk på länge nu.

Har haft en ganska intensiv jobbvecka, men lyckligtvis så kommer denna veckan vara betydligt lugnare, då jag bara jobbar onsdag och torsdag. Än så länge i alla fall, med tanke på att många blir sjuka nu så finns risken att man får jobba ändå. Vi får se.

I fredags checkade ett par holländare in på hotellet. Precis när han skulle gå till bilen så säger han ”Oh, and we have a small dog with us, can we bring him into our room?” Jag förklarar för honom om vår husdjurspolicy och att vi tar en mindre extra avgift för att ha djur på rummet, oavsett storlek, och det var okej med honom.

När han kom tillbaka hade han med sig sin ”lilla hund” som lufsade in. Jag skämtar inte när jag säger att jag först trodde att det var en jävla grizzlybjörn han hade i sitt koppel. Om det var enligt hans mått en ”small dog” så skulle jag inte vilja veta hur stor en ”big dog” är i Holland. :D Jisses.

Höres.

MiPhone 4!

Idag kom den. Jag fick min SMS-avi kl 1315 i morse, och 1320 hade jag paketet i min hand. När jag kom hem och öppnade paketet så låg den där, i all sin prakt. Dock så fanns inte mitt micro-SIM-kort med i lådan, och utan det skulle jag inte kunna använda den. Förbannelse. Jag mindes mig läsa en guide hur man klipper till sitt normalstora SIM till ett micro-sim. Detta skulle kräva en hel del precision och tålamod, och kunde mycket väl förstöra mitt SIM-kort om jag var oförsiktig. Och risken fanns att jag inte skulle kunna använda SIM-kortet i min gamla telefon om detta inte funkade. Med detta i åtanke så skred jag till verket. Jag började klippa.

Det såg riktigt bra ut. Jag hade följt guiden efter konstens alla regler och mitt nyklippta SIM-kort låg som handen i hansken i iPhonens lilla SIM-släde. Detta kunde faktiskt gå vägen. Jag tryckte in kortet med släden, satte igång den, och väntade. Rött ljus. Handbroms. Jag möts av ett meddelande som konstaterade att jag hade tryckt i ett ogiltigt SIM-kort. Jag accepterade mitt nederlag och insåg att jag fick snällt vänta några dagar med att få leka med min nya telefon. På vinst och förlust så lyckades jag faktiskt få mitt klippta SIM-kort att fungera med min gamla telefon igen, så jag skulle i alla fall inte gå telefonlös de närmaste dagarna. Alltid något.

Precis när jag lagt ifrån mig mitt projekt hör jag det välbekanta rasslandet i min dörr. Posten hade kommit. Med ett kuvert. Från Telia. Med vad? Mitt micro-SIM.

Ni kan fylla i resten. Jag är i alla fall sjukt nöjd med min nya leksak. Tack, Steve Jobs!

– Det var så lite så, Ricard. Ska vi facetima nån gång?

– Eh. Kanske. Får se om jag hinner. Jag jobbar ju och så…

– Visst, det är lugnt… Hör av dig när du kan, okaj?

– You betcha. ;)

– Yaaaaay! :D iPhone4-buddies 4 life! Yes, yes, all over my facetime!

– Ehhh…