2011

Gott nytt år på er, kära läsare. :)

Annonser

slaget vid ricard

Nåd! NÅD! Dagen efter sista inlägget åkte jag på en brakförkylning som hette duga och mer därtill, som jag visserligen blivit nästan helt frisk från idag, men min mage är fortfarande helt schizofren och i kaoz. Försökte få i mig lite kyckling innan, och trots att jag knappt ätit någonting i snart en vecka (med undantag för igår) så kunde jag inte få i mig särskilt mycket alls.

Igår är jag rädd att jag kanske tog i lite väl mycket när jag mumsade i mig en pizza med god aptit, och när min mage fattat vad jag sysslat med så slog den i morse tillbaka, och med råge. Usch vad dåligt jag mådde. Finska Vinterkriget all over again. Jag var sängliggandes ända fram till halv 4 på eftermiddagen av ren utmattning, trots att jag lagt mig relativt tidigt kvällen innan. Jag erkänner, jag var alldeles för girig efter att ha svultit i flera dagar, och pizza var kanske inte det smartaste valet av måltid. Men gott var det i alla fall. Värt det? Njääääeeee.

Imorgon ska jag köra med en lite skonsammare måltid när magen fått sin vila och ro. Ris, hade jag tänkt. Vitt som fredens flagg. Sen är jag bjuden på två olika fester, men jag vet inte riktigt om jag är i skick i att gå på någon av dom. Och jag vågar knappt tänka på hur min mage skulle reagera om jag skulle hälla alkohol i den. Vi får se hur jag mår då. Har missat de tre senaste nyårsaftnarna på grund av sjukdom, vill inte gärna missa en till.

fortfarande sjuk…

…men mår bättre i alla fall. Magen har lugnat ner sig något nu, antagligen för att det inte finns något kvar där i längre. Har fått klara mig på salt-sockrat vatten hela dagen igår, men idag kommer jag nog levla upp till blåbärssoppa. Är så hungrig att jag tror jag dör, men det är tydligen så här man ska göra.

Eftersom jag var sjuk så var utgång igår helt uteslutet. Jag tycker att min framförhållning är en av mina främsta egenskaper (det är också ett ord på 15 bokstäver), men igår så fick det bakslag. Jag hade nämligen förbokat mitt inträde till Industribaren här i Värnamo, 150 spänn rakt ner i toastolen. Jag tänkte att jag kunde utföra en god gärning, så kan karman kanske påskynda mitt tillfrisknande. Sagt och gjort.

Jag fäste biljetten på min dörr, skrev på facebook att den som ville ha min biljett var välkommen att ta den, helt gratis. Enda kravet var att de inte knackade eller ringde på, då jag förmodligen ändå sov, samt att jag inte vill smitta ner någon mer.

Jag kollade på dörren nu när jag vaknade. Biljetten var kvar.

Jag förstår det inte riktigt. Jag bor i Smålands hjärta, där folk är snålare än Farbror Joakim. Jag förväntade mig ett folkrace som slutar i kaoz, upplopp och minst fem bränder i området. Inget sånt. Mycket märkligt.

Det var synd att man skulle bli sjuk just den dagen. Jag hade sett fram emot juldagsfirandet något enormt, mest för att en hel del gamla vänner skulle infinna sig där, som man tyvärr inte träffar så ofta. Nåväl, det är bara 364 dagar kvar till nästa gång.

Härnäst på agendan: Titta på TV-serier.

Tjing.

ricard svarar

Sådärja, jag fick in en del frågor från lite olika personer denna gången. Låt oss börja. Första frågan kommer via facebook från min kollega Stefan.

Den här såkallde osten som man kan finna vid frenulum, är den ätbar och i så fall, vintips? kan man kombinera den med gratinerad champinjon?

Ehh. Man kan säkert äta det, men jag skulle nog låta bli. Champinjon är säkert nyttigare, och framför allt, godare. Varför frågar du mig, det är ju du som är kock? :D

Caroline, AKA Calle frågar:

Vem är din bästa vän utöver alla andra utom Calle?

Jag har många goda vänner som jag håller väldigt kära, men Krajks är nog den jag känner bäst samhörighet med och som alltid funnits där för mig när jag behövt det som mest. Inte helt oväntat svar för er som känner mig. :)

Rille frågar:

Har du någonsin funderat på att ta självmord?

Jag funderade länge på om jag skulle ha med denna frågan över huvud taget, men jag bad ju faktiskt om frågor om precis vad som helst så jag antar att jag får skylla mig själv. Jag förstår dock inte varför jag får denna frågan, då jag aldrig, vad jag vet i alla fall, gett några antydningar på att jag skulle vara självmordsbenägen eller vara i psykisk ohälsa. Men för att svara på din fråga ”Rille”, nej, jag har aldrig någonsin övervägt att begå självmord. Min mentala hälsa har alltid vart tiptop, trots att jag gått igenom en del jobbiga saker de senaste åren.

Nästa fråga kommer från Lisa:

Hur kan det komma sig att vi har så lika musiksmak?

Det är lite av ett mysterium, faktiskt. Lika humor, lika sätt att tänka… att musiksmaken hängde på är kanske inte helt orimligt.

Krajks frågar:

Hur förbereder du dig inför min ankomst (till Värnamo) i vår?

Mycket film, mycket matlagning, och extra massa roligt! :D Du får se när du väl kommer. Hit. :D

Sarah frågar:

Vad jobbar du med nu för tiden? :)

Jobbar som hotellreceptionist på Ibis i Värnamo.

Petra ställde mig en flervalsfråga:

Hur snäll kommer du att vara i jul?

1. Så elak att satan blir avundsjuk
x. Inte så att tomten kommer snäll
2. Snäll (fast det räknas bara om du är snäll mot mig)

Mitt svar: Rullmotstånd är det motstånd som uppstår när ett runt föremål såsom en boll eller ett däck rullar på en plan yta. Nu vet du det.

Lina frågar:

I reklamen för toffifee säger de ju att ”man har så kul med toffifee”. På vilket sätt kan man ha kul med denna konfektyr?

Jag ska dedikera denna fråga ett helt eget inlägg så småningom. Jag måste utforska detta grundligt, känner jag.

Krajks frågar:

Pippa, döda, äkta: Twilight-Edward, Harry Potter och Frodo Baggins.

Svårt svårt. Men pippa Twilight-Edward, enbart för att göra alla Twilight-nördar vansinniga. Döda Harry Potter, då jag skulle ha Voldemort evigt tacksam. Även fast han är en töntig och rätt tam antagonist. Äkta Frodo, för han är ju så söt.

(tillägg:Enligt Krajks så skulle mina planer om Voldemorts allians få ett enormt bakslag i och med att han är alldeles för kinkig för att låta någon annan än han själv döda Harry Potter. Jisses, territorial much? Hur som helst, lagt kort ligger, och skulle jag dö vid en hämndlysten Voldemorts hand så vet ni läsare i alla fall vem den skyldiga är och kan ringa lämplig polisinstans och få honom att sona för sitt brott mot mänskligheten i och med min avrättning. )

Martina frågar:

Varför säger man ”som grädde på moset” om något extraordinärt, när det i själva verket låter väldigt onödigt (och hemskt äckligt)?

Mycket bra fråga. Jag antar att det är potatismos som menas i uttrycket, och det låter ju sjukt äckligt. Glassmos med grädde låter som en höjdare däremot. Men hur uttrycket uppstod är lite av ett mysterium för mig. Jag kan tänka mig att det är någon äcklig bonde för länge sedan som gillade mos med grädde på, och uttrycket fastnade. Eller om det kanske var Oscar II som alla vet var extra förtjust i grädde på allt han åt.

Gräddkungen Oscar II

(det är inte skägg han har runt sin mun)

 

”why can’t I have everything I want, all the time? isn’t that democracy?”

Det är märkligt vilket fysiskt gensvar man kan få på vissa saker ibland. Jag satt igår natt och kollade på senaste avsnittet av serien Peep Show, när karaktären Super-Hans i serien berättar för huvudkaraktären Mark att han har slutat knarka, och följande dialog utspelar sig:

– In here (räcker fram ett kuvert) is my crack, my last rock. I want you to have it.
– I don’t want it. It’s illegal.
– I want you to keep it, please. It’s symbolic, I mean, if I come here and ask for it I want you to tell me ‘no’. Okay?
– Okay.
– Even if I hit ya. Hard. With wood. Or grab your arm and bend it up behind your back until it snaps like a fuckin’ KitKat, you still tell me ‘no’, a’right?
– With wood?
– Thanks, Mark.

Min första tanke var inte ”Hmm, Super-Hans är helt psycho.”

Min första tanke var ”Fan vad längesen jag åt KitKats, vad sugen jag blev nu.” Är det nåt fel på mig?

fråga ricard

Då var det ännu en gång dags för en omgång ”Fråga Ricard”. Lämna en fråga om vad som helst i kommentarfältet så ska jag göra mitt bästa att ställa ett tillfredsställande svar till er undrande. Dumma, roliga, fula, äckliga, genuina, ja, alla frågor är välkomna. Ni har några dagar på er.

…utan lakrits, tack.

Jag kom och tänka på en sak som hände mig när jag flög hem från Rom i våras som jag glömt att blogga om. Jag bloggade från planet, och precis när jag hade skrivit klart mitt inlägg så hade jag beställt en cola och en choklad som jag tänkt avnjuta till den TV-serie jag tänkt kolla på. Jag betalar, får mina varor, öppnar upp chokladen och…

Vad konsti-, nej, vad ÄCKLIGT det smakar! Jag vecklar upp förpackningen och möts av följande produkt.

Jag AVSKYR smaken av lakrits, men eftersom jag inte hittar någon påse eller papperskorg att spotta ut det hemska så fick jag snällt tugga, tugga, tugga och svvvvvvääääälllljjjaaaa denna ondskefulla symbios av gudagåvan choklad och ondskans avföring – lakrits.

Nu undrar ni säkert ”Men Ricard, såg du inte på förpackningen att det var lakrits?”

Nej, det var rätt dovt ljus i kabinen vilket gjorde denna förpackningen närapå identisk med den rena chokladförpackningen, och när jag ber flygvärdinnan om choklad så förväntar jag mig inte att det ska vara något annat än just ren choklad.

I alla fall, jag går fram till flygvärdinnan som serverat mig och sa att det blivit ett missförstånd och undrade om jag kunde få byta min choklad. Hon snäste till och sa att om jag inte ville ha utan lakrits så skulle jag minsann sagt det i förväg. ”Hmpf!”

”Ooookej… tack för hjälpen”, sa jag och satte mig snällt. Klockan var mycket, och jag tänkte inte börja bråka med en irriterad flygvärdinna över en chokladbit på planet, men helst av allt ville jag ställa mig i en skriktävling och påpeka hur korkat det hon just sagt var. Hädanefter när jag beställer något så ska jag alltid lägga till ”…utan lakrits, tack”.

”En stor stark… utan lakrits, tack.”

”En vegetariana och en cola light… och ingen lakrits, tack.”

”Den här sylten, det är ingen lakrits i den, eller?”

”…och till efterrätt vill jag nog ha en crème brûlée, och, ja just det, hold the lakrits, haha.”

Man vet aldrig var lakritsen kan dyka upp härnäst.