grattis, mamma

Idag fyller min mor dubbelfemmigt.

Visst ser hon väldigt ung ut för sin ålder? :)

Grattis på födelsedagen, kära mor.

Annonser

veckans föreläsning: Jim Fallon

Neuroforskaren Jim Fallon föreläser hur en psykopatisk hjärna fungerar, hur det går vidare i släktledet, och vad för utomstående faktorer som gör en människa till en psykopat.

tillbaka till samtiden

Då var semestern slut för denna gången, och återigen tillbaka till jobbet, nattpass, gäster, kollegor och allt. Har blivit helt förslöad under semestern, så det känns duktigt tungt att komma in i rutinerna igen. Och så glömde jag mobiltelefonen hemma. Känner mig halvt handikappad utan den.

Men så hör man det välbekanta ljudet när ett mail kommit till inboxen. Vanligtvis är det  bokningar eller frågor om restaurangen, men denna gång var det från vår kökschef Stefan, också känd som Stiven Smörkniven, Chef Stef, Chefos Stefos, eller helt enkelt Hans Majonäs Honungen. Kärt barn har många namn. Inte ett mail, utan två, som jag helt skamlöst, modigt,  tveklöst och med enorm upphetsning och vrede kommer lägga in i slutet av detta inlägg för allmän beskådning. Genast kändes livet värt att leva när jag läste dessa mail, och för en gångs skull kände jag mig älskad. :)

På fredag kommer jag för omväxlings skull inte jobba ensam. Eftersom vi blivit av med en av våra nattarbetare så ska jag lära upp en nyanställd. Eller ny och ny, hon har jobbat hos oss innan, men inte nattetid. Ska bli roligt. :)

Gemytlig läsning, gott folk. Dags att jobba vidare.

Mail 1:

Jag skulle härmed vilja att ni välkomnar den Store, den omtalade, den lätt erotiske Mr Stiven Smörkniven…

”Kära Ljungby-bor…(Stora applåder och vissa skrattsalvor)

Först och främst måste jag be er rikta full uppmärksamhet mot den från semester återkomne högheten, lorden och den ende sanne volontären i bland oss. Sir Richard Casselinho.

Trumpeter och andra fallossymboller reses sig och ut kommer det, , ljud.

Tystnad.

Och sen ljud igen. Tystnad. Andra Akten, (Mellangårdsmassage)

TALET TILL VÅR FRÄLSARE OCH KOLUMNIST.

”Nu, min vän när du åter skall dyrka nattens dunkla timmar och på sedvanligt sätt mastrubera dig igenom 7 timmar av städning, moppning (Åååh vad sköönt) samt diverse pappersarbete vill jag ge dig något speciellt att tänka på. Jag, precis som dig min kära honungsätare vet att man inte på något sätt eller vis kan äta räksmörgås varje dag. Ofta går det bra att bara så att säga byta ut ”bihang” tillexempel istället för lyx-räka (Gärna den handskalade varianten för så kallad ”close-skin-effekt) kanske man kan ta dennes salta kusin kräftstjärten. På så sätt blir man heller inte trött på vederbörande. I andra fall kan man sträcka sig så kort att man bara tar bort gurkan eller varför inte hans ständige följeslagare tomaten för att uppnå önskad effekt. Det jag vill till dig säga (Hårt G) är att jag har saknat dig. Det sitter jävligt hårt inne detta, men jag har räknat dagar, jag har dragit streck, jag har varje dag samlat mina salvor för att ge dig, jag har till och med bönat och bett till gudar jag inte trodde fanns att du någon dag ska komma till mig på lunchen, jag har klätt upp mig.

(Svart och blått för den lite farliga ”orosmoln över kvarken-looken”) men varje dag har jag besviken, lätt misshandlad-känsla och omotiverad att fortsätta kampen mot Kapitalet fått åka hem med en stor knut i magen.

”Ingen Richard idag heller :( Med Ständiga frågor som.. Vad har gjort?

Vill han inte ha mig längre? Är det fel på mig? Måste man ha champinjoner på Caprichosa? Finns det många vägar till rom? Finns det liv efter nästa liv? och i så fall kan man få välja klädsel till någon annans högskoletest? Ska man som tvestjärt få vara vårdbiträde? Är man färglad bara för att det kittlas när man petar på prostatan? Många frågor som i många fall kräver svar! Gärna på bräkande skånska eller lite fisförnäm östgötsdialekt med klar anknytning till undomsfyllor och ”förstagångenpetting”

Jag hoppas iallafall, richard att du finns där imorgon när jag på många olika sätt kommer vid sjutiden. Att kaffet står där, att din lilla men ack så söta orm har fått lite luft mellan vändningarna i ditt så viktiga arbete.

Dessutom skulle det vara fint av dig om du lär din praktikant Tina vissa saker, så att hon vet hur saker och ting fungerar menar jag…En liten ”Att tänka på lista” följer.

*Kaffet vid 7. Så klart.En sockerbit, tack. Men även att hålla lite utkik ifall jag som av en händelse får så kallad ”för-sats” dvs att jag börjar tidigare. (sker oftas på tisdagmornar)

*Skrämmningar är inte ovanliga.

*Rent och fint stekbord är A och O i sådana sammanhang som klistervalla bör användas..

*Gärna någon typ av tilltugg till kaffet. Ex. på tilltugg. – Chokladboll, i vissa delar av skåne benämt ”Negerball”

*Stol ledig.

*Diverse uppslag för herrn att skumma igenom. gärna i form av siffror.

*Samt sist men inte minst: ett par roliga anekdoter från nattens bravader.

Kära vetlanda-bor. Som avslutning vill jag bara önska er lycka till och framförallt spara den bifogade filen i ”Stefanmappen” så jag för bövelen vet vad jag ska laga för mat nästa vecka.

Till ordningen.

God natt.

/Stefan

*Ett glatt ”Hallå där du store Stiv.” vore trevligt.

Mail 2:

Här tänkte jag precis som förra vecka skicka ett tomt mail med en bifogad fil på något roligt. tillexempel en bild i dunkelt motljus på en erigerad penis där frenulum lyser blankt. Tagen snett uppifrån.

Men det gör jag inte en dag som denna. Dagen då Överheten är tillbaka.

Dagen eller snarare natten med Ricard i en formtopp som sällan skådats på denna sidan berget. När så solen gått ner vill jag istället hälsa dig välkommen med ett par rader…

Ricard, Åååh du din lilla kanin.

Du skänker mig värme, lika bra som min el-kamin.

Utan dig har jag inte hittat anledningar att vara snabb.

Jag vill med dig bara leka, kanske lite vuxengnabb.

Men vi får nog allt ta det lite lugnt.

För Daniel, din chef han sover på hotellet tungt.

Det är med enorm glädje jag imorgon söker din barm.

För en homokram, ack så varm.

Nu måste jag nog sluta, för kärringen min hon kan inte sluta tjuta.

Hon vill helt enkelt ha stock.

Och vem är jag att neka det, jag är en bock.

I många ögon endast en enkelt bonna pojk från Kärda.

Men vad jag har hört, är vi väldigt lärda.

God natt min favorit nattportier.

Imorgon jag dig en present ger…..

how much wood could a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood?

Var ute en sväng i Kärda för att hjälpa mor och bror att lasta, köra och stapla ved. Inte frivilligt, och jag tvivlar på att min insats gjorde någon större skillnad, men jag gjorde så gott jag kunde. När jag kommer dit är vädret rätt okej. Sen börjar det dugga. Duggregnet kommer och går under de tre timmarna vi håller på, men när det bara är ungefär en timmes arbete kvar så är det som om ett rör spruckit i himmelen eller nåt och vi blir helt genomsura allihopa.

Regnguden får stanna hemma nästa gång.

all the clouds knew was that they loved him and wanted to be near him, to cherish him and to water him.

Om ni känner mig så vet ni förmodligen också att Liftarens guide till galaxen är en av mina favoritböcker. Om ni inte visste det innan, så är ni förmodligen inte min vän, men du kanske är på väg att bli. Nu vet ni i alla fall, vänner, ovänner, okända ändå detta faktum.

I den fjärde delen av Liftarens guide, Ajöss och tack för fisken, så får vi stifta bekantskap med en lastbilschaffis vid namn Rob McKenna, som aldrig upplevt en regnfri dag i hela hans liv. Han kan namnge alla typer av regn som finns i hela världen, och regnet följer honom vart han än tar vägen. Vad Rob inte vet är att han, i sanning, är en regngud. Denna titel får han efter att ha visat upp sin loggbok över ställen han vart på för brittisk media, och att det regnat där vid samtliga tillfällen. Han får senare i boken mutor av resebyråer för att han inte ska åka till deras destinationer.

Jag hoppades att vädret i Växjö skulle vara bättre än det i Värnamo i morse, för jag ville testa min kamera ordentligt. Iväg åkte jag, och det såg hyfsat lovande ut. Lite mulet, men ändå härligt väder. Sen började det – helvetet. Regnet hade följt mig från Värnamo. Så det blev bara en handfull bilder jag hann ta innan jag åkte hem igen.

Jag börjar misstänka att jag, liksom Rob McKenna, har under sommaren blivit en regngud. Jag kan inte minnas en enda dag under hela min semester som vart helt regnfri, faktiskt. Och sol ska vi inte ens tala om. Jag minns inte ens hur den såg ut. Blå? Eller vad var det?

Min kompis Martina har bett mig hålla mig borta från Borås där hon bor, och Calle, som jag träffade på Kent-konserten, har lagt upp ”regnkappa” på sin inköpslista inför hennes så småningom planerade Värnamo-besök. Ty där bor Ricard Casselhag – regnguden.

HX5V

Hittade denna på nätet. Eftersom jag vart duktig och rensade bort, sålde, och gav bort mer än hälften av mina DVD-filmer förra veckan så tyckte jag att jag förtjänade en ny leksak. Jag har inget emot min gamla kamera, men jag köpte den för över 3 år sedan, så jag tyckte det var dags med en liten uppgradering.

En vecka kvar av semestern nu, och det har regnat nästan varje dag sedan Kent-konserten. Jag påverkas mycket av vädret, har jag märkt. Förra veckan var jag rätt så pepp på att hitta på en massa saker, men när man öppnar fönstret på morgonen och bara ser grå mulenhet och regn så försvinner peppet rätt omgående.  Vi får se om jag får nåt ryck och gör nåt ändå. Det brukar bli så. :)

det finns inga ord för det…

Jo, det gör det. Och det ordet är magi. Var på min allra första Kent-spelning igår. Jag har en tendens att sätta höga förväntningar på saker jag verkligen ser fram emot, och denna konserten var inget undantag, men Kent levererade verkligen på alla punkter. Sen var jag i sjukt bra sällskap i form av min goda vänner Sofie och Sven, samt mina nya bekantskaper Calle och Emelie, vilket förmodligen höjde trivsamheten några grader. Fick såna rysningar i kroppen när fyrverkerierna kom igång under sista extraverserna i ”Mannen i den vita hatten”. Riktigt mäktigt.  :) Så jävla bra konsert, och jag hade verkligen jätteroligt!

Jag filmade Kents framträdande av Sjukhus, men jag vill inte gärna lägga upp den här. Främst för att ljudet och upplösningen verkligen är under all kritik då den är filmad med mobilkameran, men också för att videon inte ger sången eller framträdandet någon som helst rättvisa. Så det får bli lite bilder istället. :)


Staketen var jättefina också.

imorgon…

Den yttersta prövningen för Göteborgs-borna ligger framför dom. Deras medvetande kommer att skakas till bristningsgränsen imorgon. Gränsen mellan dröm och verklighet kommer suddas ut. Människor kommer kopulera fritt på gator och torg. Himmel, jord, hav och lår kommer öppna upp sig. Ty så är det skrivet, och så skall det ske. När allt är sagt, gjort och passerat så kommer folk undra vad som hände, och svaret skall bli ”Ricard var på sin första Kent-konsert.”