sansad sans?

Nu återstår blott endast tre jobbdagar, eller ja, snarare tre jobbnätter i mitt fall, sen väntar två veckor ren lättja. Försökte byta bort min söndagnatt så jag kan komma igång från dag 1 med att vända på dygnet, men då detta inte gick för sig för någon av mina kollegor så får jag bita i det sura äpplet och härda ut. Sen tycker jag att det är lite dumt att jag som jobbar natt rent tekniskt sett får jobba 7,5 timmar in på min första semesterdag. Orättvist var ordet.

Nåväl, jag lär nog hinna med lite skoj ändå under de kommande veckorna, börjandes med riktigt finbesök av den finaste sorten. Har fått en hel del andra önskemål av vänner som velat komma uppåt och neråt landet för att hälsa på, vilket glädjer mig. Jag vill dock inte inte uggla i Värnamo hela semestern, så jag får se till att åka och hälsa på några av dessa istället, om de inte misstycker.

Jag hade en liten intressant idé häromdagen. Min kompis Malin i Nya Zeeland, som enligt egen utsago är en rabiat facebookmissbrukare (inte helt olikt mig själv), råkade göra sig otillgänglig för facebookande under några dagars tid utan förvarning, vilket förbryllade och oroade både mig och några av hennes vänner. Vilket fick mig att börja tänka, att man kanske skulle skita i att logga in på facebook under en vecka, eller kanske till och med en månad?

Nu tror jag inte att någon skulle oroa sig för mig om jag var frånvarande i en vecka, då Malins situation skiljer sig markant från min med tanke på att hon är halvvägs runt jordklotet, och dessutom helt på egen hand just nu, men en månads frånvaro kanske skulle ha en liknande effekt? Jag vill dock nämna att detta experiment är mer för egen del, för att se hur jag reagerar på att medvetet ta bort en numera välintegrerad komponent i mitt sociala liv. Hur skulle jag kompensera frånvaron av facebook? Skulle nyfikenheten och beroendet få överhanden? Skulle något bli sig likt igen?

Jag ska fundera lite på detta, sen får vi se om och när jag kör igång det. Jag plockade bort feeden från min blogg till facebook, så att bara ni som följer bloggen för egen maskin vet vad jag funderar på, och jag kommer naturligtvis att dokumentera det här i sådana fall. Ska bli intressant. Vad tycker ni?

Annonser

det finns inga ord

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, du lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Känner samma sak
Känner samma sak

Det är så många här som aldrig sagt nej
och som aldrig kommer få en chans
så många här som aldrig såg mig
och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
men vi kände samma sak

Vi känner alltid samma sak

Vi känner alltid samma sak
Vi känner alltid samma sak

femhundra

Det blev visst femhundra inlägg på fem år ändå, och utan någon större ansträngning. Att skriva om film är för mig inget betungande alls. Som tack till mina läsare genom åren så får ni här en bild på en femhundrakronorssedel att dela på. Visst är jag generös?

Saker jag gjort sedan jag skrev mitt förgående inlägg:

1. Klippt naglarna.

2. Druckit mjölk.

3, Skrivit detta inlägget.

4. Kollat facebook.

5. Vart inne på Riksbankens hemsida i jakt efter en bra bild på en femhundrakronorssedel, men hittade en bättre via Google.

6. Funderat på vad jag ska skriva på nummer 6 i denna listan.

7. Kommit på vad jag ska skriva på nummer 6 i denna listan.

8. Fått sms.

9. Tryckt på ”publicera”.

nu räcker det

Nu räcker det mest filmlist-inläggen för ett tag framöver, fem på raken får vara nog. Det blir lite väl mycket film annars. Jag gillar egentligen inte att länka till scener i filmer dragna ur sitt sammanhang heller, men det kändes tamt att skriva om något utan att visa, så jag gjorde ett undantag för dessa listorna.

Kom hem från jobbet runt 8 på morgonen och försökte sova, men det gick inget vidare. Har en aning om vad det beror på, men det får vänta. Jag får sova på eftermiddagen istället, då lär jag nog vara duktigt trött. Det finns inte mycket som klår känslan att gå och lägga sig när man är så sömnig att man inte ens kan hålla ögonen öppna. Ser nästan fram emot det.

fem av de snyggaste filmerna någonsin

1. Fight Club

Egentligen är alla Finchers filmer tip-top när det kommer till det visuella, men Conrad W. Halls och Jeff Cronenweths samarbete i just denna är riktigt bra. Man kan pausa filmen i stort sett var som helst, och det ser ut som ett skitsnyggt vykort. Jeff Cronenweth har även jobbat med Fincher i Se7en, The Social Network och i den kommande filmatiseringen av Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor, som i USA går under titeln The Girl With The Dragon Tattoo. Det ska bli riktigt intressant att se hur en så pass mästerlig filmfotograf från USA valt att fota Sverige, som filmen är inspelad i. Trailer till Fight Club här. Trailer till The Girl With The Dragon Tattoo här.

2. Lawrence of Arabia

Öken som ser ut att pågå i evigheters evighet, och ack så vacker den är. Hela filmen verkligen skriker ”episk” i sitt foto, och det är synd och skam att den ännu inte fått det high-def släpp på blu-ray som den verkligen förtjänar, trots att det var en av de absolut första titlarna som annonserades ut i blu-ray-formatets vagga. Trailer här.

3. Schindler’s List

Beslutet att filma denna i svart-vitt var helt klart det rätta. Aldrig att man skulle kunna göra historien i denna andra världskriget-film i färg, det tjänar historien alldeles för väl för att filmas på annat sätt. Janusz Kaminski leker med starka kontraster, cigarettrök och skuggor på väldigt snyggt och passande vis. Han fångar skickligt Liam Neesons porträtt av Oskar Schindler lika väl som Ralph Fiennes karaktär Amon Goeths brutala natur. Här finns trailern.

4. Barry Lyndon

Nästan helt filmad i naturligt ljus med hjälp av en specialbyggd kamera enbart för denna film av Kubrick själv, vilket resulterar i en väldigt mjuk, men också riktigt passande bild som bäst kan beskrivas som en levande oljemålning, tidstypisk för det filmen försöker, och lyckas fånga med imponerande fingerfärdighet. Unik film, och oerhört vacker. Trailer? Jajemensan.

5. Road to Perdition

Conrad L. Halls sista film och samarbete med regissören Sam Mendes, och vilket fantastiskt avslut. Paret jobbade ihop i en av mina tidigare nämnda favoriter, American Beauty, och även den är riktigt jäkla snygg. Conrad fick en Oscar för denna filmen efter hans död, vilket mottogs av hans son Conrad W. Hall, som också jobbat med filmen Fight Club, som jag nämnde innan. Trailern kan ses här.

fem nagelbitarscener ur filmer

Oj, en lista till? Tja, varför inte?

1. Indiana Jones and the Temple of Doom

Indiana är omringad på båda håll på en skranglig repbro, och hans enda utväg är att kapa bron där han står. Vad som följer är en riktigt spännande och grym konfrontation mellan Indy och sektledaren Mola Ram. Hittar bara klipp från scenens början, det mest spännande är det som kommer efter. Här.

2. The Kingdom

Jason Batemans karaktär Adam Leavitt kidnappas av terrorledaren Abu Hamzas följeslagare, och det hela blir en kamp mot klockan där varje sekund räknas. Hittar dessvärre inget klipp från filmen.

3. Saving Private Ryan

Soldat Mellish, spelad av den utmärkte Adam Goldberg, hamnar i närkamp med en nazi-soldat, och en kniv dras fram… En av de absolut hemskaste scener jag någonsin sett, men riktigt välgjord. Den finns på youtube, men jag vill inte länka till den, så hemsk är den.

4. The Shining

Många hade säkert nämnt scenen där familjefadern Jack försöker hugga sig in badrummet med en yxa för att få tag på Wendy, men för mig så är scenen där Wendy upptäcker vad Jack skrivit på hela vintern, och därmed också hans galenskap, mycket mer obehaglig och spännande. Egentligen är hela filmen rätt obehaglig, men det är i denna scenen som Jack först börjar bli ett påtagligt och dödligt hot för resten av familjen. Hela scenen kan ses här.

5. Full Metal Jacket

Man har fått se och följa Leonards mobbing och psykiska påfrestningar genom hela första halvan av Stanley Kubricks minnesvärda film, vilket kulminerar till slut i en dödlig konfrontation med hans främsta plågoande, sergant Hartmann. Scenen är riktigt hemsk, men inte på långa vägar lika obehaglig som scenen från Saving Private Ryan som jag nämnde innan. Här kan den ses.

fem ”hur lyckades dom egentligen?”-filmer

Japp, det blev visst en lista till. Denna gången blir det inte specifika scener, även om jag kommer peka ut några stycken, utan mest hela filmer.

1. The Curious Case of Benjamin Button

Fincher har öga för specialeffekter, ett riktigt bra öga. Han har fattat att bra CGI är det som går obemärkt förbi. Det är därför när man ser bakomfilmen till denna filmen man förundras över hur jäkla mycket arbete och tanke det ligger bakom hela biten om att göra Brad Pitt yngre eller äldre. Allt från varför hud ser ut som det gör, hur viktigt det är att få till ögonens animation på rätt sätt, och hur varje liten rynkas placering påverkar publikens sätt att tolka karaktärens tankar och motivation. Allt är dessutom helt sömlöst, och det finns inget som sticker ut överhuvudtaget. Se lite av hur specialeffekterna gjorts här.

2. Catch-22

I denna filmen från 1970 finns en lång, obruten scen där två av karaktärerna pratar med varandra mot en bakgrund, där en grupp av 4 x 4 (16) flygplan lyfter samtidigt, och allteftersom scenen fortlöper så går karaktärerna in i en byggnad, där man kan se hur flygplanen i luften grupperar sig genom ett fönster. Tänk er vilken planering det krävts för att tajma flygplanens flygväg för att få dom att synas i fönstret i det exakta ögonblicket som scenen krävde det! Det finns många andra scener i denna filmen som också är riktigt imponerande, men denna är nog den mest utmanande. Hittar ej något klipp, tyvärr.

3. Goodfellas

Kameran följer huvudpersonen och hans flickvän in i en restaurang där de tilldelas ett bord och stolar. Låter inte så komplicerat, men än en gång är det timingen i skådespelarnas repliker och reaktioner tillsammans med den välgjorda koordinationen i kamerarörelserna som gör scenen så speciell och flytande. Allt i en obruten scen.

4. 2001 – A Space Odyssey

Jag tänkte låta hallfightscenen i Inception få vara med här också i förmån för denna, men eftersom scenerna är så snarlika i sitt utförande och Inceptions hallfightscen redan nämnts, så får denna vara med här istället. Kolla.

5. Coraline

Stop-motion-animation funkar så här: Man har en scen med sina karaktärer, man rör lite på karaktärerna i den rörelse man vill få dom att göra, samt eventuella kamerarörelser, tar en bild, rör lite till, tar en ny bild, rör lite till… ja, ni fattar. Upprepa processen 24 (eller 12 gånger beroende på hur flytande man vill att filmen ska se ut) så har man fått ihop en sekunds rörlig film. I denna scenen har man ett hundratal cirkusmöss som alla ska hoppa och skutta och göra synkroniserade rörelser. Det är helt galet hur mycket tid som ligger bakom denna sekvensen på ca en och en halv minut, och egentligen också hela filmen i sig. Riktigt imponerande. Se en ganska kass avspelning av scenen här.

fem scener ur filmer som berör mig

Ännu en lista? Jajemensan, håll i hatten!

1. ”I want to go home.” – Moon

Sam Rockwell spelar en astronaut som vart stationerad på månen i tre år och tror att det snart är dags att åka hem till jorden, men upptäcker att företaget han jobbar för har något helt annat i kikaren och har berövat honom på betydligt mer än bara tre år av hans liv. Denna scen utspelar sig när han inser att han pratat med sin dotter vars uppväxt han missat. Här.

2. ”Please…! Please!” – 127 Hours

Verklighetsbaserade historien om Aaron Ralston, som fastnar i en klippvägg med handen och kommer inte loss. Denna scenen visar hur Aaron når absolut botten, bryter ihop och tappar greppet om sin verklighet, och bönar och ber till alla och ingen om att få fly sitt öde. Riktigt bra skådespelande av James Franco. Hittar dessvärre inte scenen på youtube, så ni får snällt hyra eller låna filmen och se den.

3. ”Superman…” – The Iron Giant

Slutscenen i en av världens bästa animerade filmer. Titelkaraktären ger sitt… ja, liv för att rädda pojken som följt honom filmen igenom, och med sina sista ord yttrar han namnet på den hjälte han mest ser upp till och önskar bli. Här.

4. ”You will someday.” – American Beauty

Slutscenen i en av mina absoluta favoritfilmer. Huvudkaraktären ger med sin berättarröst sin reflektion över sina sista ögonblick i jordelivet, samtidigt vi får se hur hans familj och vänner reagerar på hans död. Riktigt välskriven scen, ömsint musik av Thomas Newman och fruktansvärt vackert skådespeleri. Här.

5. ”Yeah, guys like you, too.” – The Insider

Verklighetsbaserad thriller där Dr. Jeffery Wigand, gestaltad av Russell Crowe, är under ständig attack från tobaksbolaget han en gång jobbat för, som med alla medel försöker att fördärva hans trovärdighet inför en intervju i nyhetsprogrammet ”60 minutes”, och i denna scenen har han i stort sett ruinerats och fått reda på att intervjun som han riskerat allt för inte ens kommer sändas. Hittade dessvärre bara början av scenen, så ni får nöja er med den. Här.

fem filmscener som ger mig en riktig kick

I ingen direkt slumpmässig ordning. Kommer med en andra filmlista så småningom, så håll ögon öppna.

1. Scott & Ramona vs. Roxy –  Scott Pilgrim vs. The World

Hela filmen är för mig, som växte upp under TV-spelsrevolutionen när Nintendo slog igenom, en kick för mig, men en scen som är synnerligen utmärkande är scenen där filmens huvudperson Scott konfronteras med sin nuvarande flickvän Ramonas före detta flickvän… och Scott vägrar slåss mot tjejer. Riktigt häftig scen som kan ses här.

2. ”You’re so fucked.” – Michael Clayton

Denna handlar om filmens slutscen, så sluta läs här om ni inte sett denna utmärkta film. Karen Crowder vill klättra i karriärsstegen och väljer därför med alla medel att försöka dölja en förgiftningsskandal som hennes företag är ansvarig för, men gör misstaget att komma i advokaten Michael Claytons väg. Tilda Swintons skådespeleri i denna scenen är helt makalöst bra, sättet hon gestaltar hur hela hennes värld håller på att rasa samman är riktigt trovärdigt och samtidigt riktigt tillfredställande när man fått följa hennes handlingar tidigare i filmen. Och ännu bättre blir det när Michael Clayton drar fram sin mobiltelefon och fotar ögonblicket för att fullborda förödmjukelsen. Se scenen här, men bara om ni sett filmen innan.

3. Hallfightscenen – Inception

Så jävla snygg och välkoreograferad scen! Jag satt bokstavligt talat med öppen mun när jag såg denna scenen på bio, och man kan inte annat än respektera vilket slitgöra och tankekraft det krävts för att få scenen att funka som den gör. Se den här.

4. Fifth of November – V for Vendetta

Slutscensdags igen, så läs inte om ni inte sett filmen. Tusentals maskprydda män och kvinnor som samlas på Trafalgar Square i London för att skicka ett meddelande till den totalitära regeringen, samt att få bevittna frihetskämparen V’s sista handling i denna dystopiska thriller. När scenen når sitt klimax så tar alla av maskerna för att visa inte bara de som står på torget, utan även ansikterna på karaktärer som dött under filmens gång i sin kamp för frihet. Se scenen här.

5. ”No Biff… you leave her alone.” – Back to the Future

Mobbade sci-fi-tönten George McFly reser sig äntligen mot sin plågoande Biff i denna scenen. Kvinnan han är förälskad i är på väg att bli våldtagen av Biff, och George ger honom en välförtjänt och välriktad vänsterkrok. Riktigt tillfredställande. Se scenen här.