blixt och dunder!

Somnade visst ganska ordentligt. Vaknade visst ganska ordentligt också, AV ÅSKA OCH REGN. Japp, ni läste rätt. Det är inget ösregn, men det mullrar på rätt rejält. Typiskt, men det är kanske lika bra, så man inte bränner allt på första kvällen. Ska ändå ta en liten runda nu för att se hur illa det är.

Annonser

vatten?

Precis innan jag gick så smörjde jag in mig med solkräm, för det har mamma sagt att man ska göra. Hur som helst, så gick jag till handfatet för att tvätta av krämen från händerna, men döm om min förvåning om att det inte kommer något vatten. Märkligt. Jag går ut och säger till receptionisten på vägen att vattnet i mitt rum inte funkar. Han skrattar och säger glatt att de precis stängt av det, men att det kommer tillbaka om fem eller 10 minuter. Som om det vore den självklaraste av grejer.
Själv tyckte jag att det var lite märkligt.

Har badat, solat, badat, solat, badat, läst, vänt på mig och solat ryggen, badat, promenerat, druckit öl, gått lite till, vadat i vattnet, köpt hatt och inte mycket mer.

framme

Framme på Montenova, som mitt kära hotell heter. Det var som jag trodde, ett typiskt billigt lägenhetshotell med en hjärtformad pool. TV’n visar bara en kanal. Det ligger lite i skymundan. Ingen shampoo eller tvål i badrummet. Bara en sån sak som att jag var den enda resenären från Fritidsresor som skulle hit skvallrar om kvalitén på stället. Min första tanke när jag fick upp det skramliga låset på dörren var ”vad i helvete har jag gett mig in på?”

Jag tänkte också att om detta ska vara mitt hem i en veckas tid så är det lika bra jag börjar orientera mig lite. Så jag går den långa nerförsbacken fram, för att hitta en hygglig restaurang att äta på, då jag inte ätit sen typ… ja, ni har ju läst ovan.

Jag går förbi en del fik och kiosker på vägen en halv kilometer, ungefär, tills jag ser en rondell där det verkar lite mer öppet. Jag svänger höger, och då ser jag det.

Playan.

Min jakt på matställe får vänta. Jag kickar av mig sandalerna och går ut i sanden och vidare ut i vattnet. Går barfota längs med vattenlinjen och låter vattnet och sanden krusa mellan mina tår när vågorna slår mot stranden.

”Här kommer jag spendera mycket tid” tänkte jag för mig själv. Vad gör det att hotellrummet är skit? :P

Gick en bit på stranden, sen tillbaka. Förbannar mig själv över att jag inte tagit på mig badbyxorna det första jag gjorde, så jag gick tillbaka mot gatorna för att hitta mat. Jag tog första bästa jag såg, en pizzeria vid namn Natalie, tillsammans med min första öl och pizza i Spanien. Jag har hela veckan på mig att inmundiga spansk matkultur.

Jag gick sen till en badbutik för att köpa en handduk, som jag dumt nog glömt ta med, och till apoteket för att köpa shampoo och duschkräm. När jag är klar här med detta inlägget så ska jag tillbaka ner, denna gång fullt redo med bok, solkräm, badbyxor och handduk. Semestern har börjat.

Och ingen salamidoft känner jag heller. *lycka*

utsikt

Berg. Jag försökte fota ut åt er innan, och det blev verkligen inget bra. I motljus och filtrerat genom skitigt fönster kan man inte förvänta sig några kanonbilder. Se själva.

Synd, det är verkligen en toppenutsikt.

Jag lyckades faktiskt sova en liten stund, tack vare min käre Malins underbara spellista som hon av någon outgrundlig anledning döpt till Gertrud Ingermarsson. Hon är skön, hon. Malin, alltså. Gertrud känner jag ingen som heter.

Önskar jag hade tagit med mig en tröja och kudde in i planet. Ena stunden kan det vara hur varmt och gott som helst för att helt plötsligt bli svinkallt ända in i benmärgen. Nåja, nu har jag lärt mig något till hemfärden om en vecka i alla fall. J

En liten klagan: För fan, kan mina medpassagerare sluta med salamin på planet eller?? Vidrigt! Man kan tro att de packat längder av skiten med sig.

Ska försöka sova lite till.

airborn!

Mina medpassagerare är en salig blandning av åldersgrupper, men jag såg knappt några i min ålder. Mycket småbarn, så min plan att få lite sömn på planet kan jag nog glömma rätt rejält.  Det skriks. Mycket. Hela. Tiden. Och av någon anledning så äter alla salamimackor, och det luktar apa.

Jag ska försöka dämpa oljudet med lite QI-tittande nu, hoppas det funkar.

Tio minuter senare:

Nä, det gick inget vidare, hörde knappt något även fast jag hade hörlurarna på högsta volym. Jag får förlita mig på musik från ipoden istället.

sitter vid gaten

Incheckningen gick bra, inga konstigheter alls. Damen i disken scannade väskan, den rullade iväg och kvar blev jag med min andra väska. Har fått i mig lite resebränsle i form av en chokladcroissant och en apelsin/mangosmoothie. Jag sa till tjejen i disken att jag ville ha en apelsinjuice, men råkade ta en smoothie istället. Oops. :P

Det är långt kvar tills planet går, men jag var rätt trött och hade inget behov av att handla något i butikerna här, så jag promenerade bort till gaten och satte mig där. Jag är ganska förvånad, av alla som ska med på mitt plan så är jag lätt den yngsta här med 2-3 decennier. Och nu kom ett par och satte sig bredvid mig, även dom mycket äldre.

Jag antar att de i min ålder anländer lite senare när det börjar bli lite mer aktuellt att komma hit och de har handlat klart.

”Unattended bagage will be removed by the authorities” ropade de ut precis i högtalarna.

En timme och en kvart kvar.

kastrup 2

Tre timmar och sex minuter kvar tills planet ska bege sig mot Magaluf. Tiden kryper långsamt i väntans tider, men lyckligtvis har jag laddat min iPod med en salig blandning spellistor från Spotify. Det är mer rörelse i terminalen nu, men de flesta ser trötta och eländiga ut, om man bortser från den enstaka piloten eller flygvärdarna/flygvärdinnorna. Jag ser nog inte mindre eländig ut själv, men jag känner mig ganska glad, om än något uttråkad. Försökte koppla upp mig mot något av de alla trådlösa nätverken som finns här, men alla är antingen helskyddade eller leder bara till en webbbaserad inloggning. Jag antar att jag får vänja mig, jag lär inte ha bättre tillgång till internet när jag anländer till min destination. Där finns det i alla fall lite mer att göra än här. Hoppas jag i alla fall, hahaha. :P

Kaffe? Kaffe.

kastrup

Klockan är 0314. Har precis kommit fram till flygplatsen och köpt mig en stor mugg med kaffe. Det är ganska fattigt med folk här än så länge, men de lär väl dyka upp lagom tills det är dags att checka in, runt sex-tiden. Det ligger en kvinna på golvet och snarkar något fruktansvärt. Jag försökte sova lite innan när jag var hemma hos brorsan, men fick knappt en blund. Låg på madrassen i rummet mest och kollade facebook. Jag får försöka sova när jag är i luften eller när jag anländer till hotellet senare under dagen. Spanien är ju ett siesta-land, så varför inte?

Ska ta och dricka mitt kaffe medans det fortfarande är varmt.

åka tåg

Klockan är 1952, sitter på tåget till Malmö, och vi gör ett litet uppehåll i Hässleholm. I sätet bredvid mitt såg jag att någon lämnat sin dagstidning i den uppfällda brickan. Jag fällde ner den för att se vilken tidning det var, men såg att personen i fråga lämnat efter sig en liten dikt skrivet på ett radat A4. Eller det är en lång dikt, och en kortare.  Såna här skatter är riktigt roligt att upptäcka, tycker jag. Här har ni den längre dikten, hoppas jag tyder denna människans handstil korrekt, bara.

Där det tidigare stod en ladugård står nu en man.

 Han är stor, skäggig och vissa tar han ibland för en mossig sten.

Där det tidigare stod en människa står nu en maskin,

Den både tillverkar, skalar, ledig (?) men falskvett producerar

Dag, natt och dis i ända tills batterierna behöver laddas om

Produktarier är mannen.

Här är den kortare dikten:

Inatt blomstrade min säng

Vi var energi