fem kanonserier som ingen har sett men som du borde se

5. Flight of the Conchords

Serie där vi följer de nyzeeländska musikerna Bret och Jemaine, där vi ser New York genom deras väldigt naiva ögon. Det är lite musikal, men med en enorm portion humor. Bret och Jemaine nämnde jag för övrigt i mitt förra inlägg då Bret nyligen vann en Oscar för bästa sång, i filmen The Muppets. IMDB.

4. Breaking Bad

Kemilärare får cancer, men har inget att lämna efter sig till sin familj om han dör. Så för att tjäna ihop en stor dollarsumma snabbt sätter han sina kemikunskaper till verket och ger sig in i metaamfetaminbranchen, med alla de risker som det medför, och till sin hjälp så har han en föredetta elev som halkat in på samma bana. Med sin blandning av allvar, nattsvarta humor och fantastiska skådespelarinsatser så är detta av mina absoluta favoritserier någonsin, och jag rekommenderar verkligen den skarpt. IMDB.

3. Freaks and Geeks

Känd som Nollor och nördar i Sverige, men jag misstänker ändå att det inte är någon som känner igen denna. Vill ni ha en aning om hur det var att växa upp under 80-talet i en amerikansk småstad, se denna serien. Tyvärr lades den ned ganska omgående efter första säsongen, men har sedan dess uppnått kultstatus bland fans, mycket tack vare att serien har så många älskvärda och härliga karaktärer. Jag blir alltid kär i Linda Cardellinis karaktär Lindsey när jag ser om serien. För övrigt kan man i serien se James Franco, Seth Rogen och Jason Segel i sina första roller.  IMDB.

2. Party Down

B-skådisar utan jobb driver en cateringfirma i Hollywood. Väldigt rå och stundtals jävligt elak serie, men också en av de absolut roligaste. Ryktas bli långfilm till nästa år. IMDB.

1. Arrested Development

Patriarken George Bluth Sr. åker i fängelse för diverse finansfusk i familjeföretaget, och lämnar över ansvaret till att ta hand om företaget och resten av den dysfunktionella familjen Bluth i sonen Michaels händer. Vid första anblick verkar Arrested Development lite farsaktig och flamsig, det var mitt första intryck i alla fall. Men under ytan så döljer sig en av de mest välskrivna, roligaste och absolut bästa komedier som någonsin gjorts. Jag har själv sett serien flera gånger om, och ändå upptäcker jag ständigt nya facetter och lager i seriens humor. Serien lades ner efter 3 säsonger, tack vare sjunkande tittarsiffror efter kass marknadsföring (i Sverige sändes serien under namnet Firma Ruffel & Bygg, bara som exempel), men nyligen så avslöjades det att en ny säsong är på gång och spikad, och eventuellt också en långfilm. IMDB

Annonser

it’s a wonderful night for oscar

Efter förra inlägget så trodde jag att jag var på bättringsvägen. Ack som jag misstog mig. Jag skulle ligga sjuk i minst 36 timmar till. Jag mådde dock lite bättre i fredags, så jag fick jobba. Sen långpanna på lördagen, och vanligt pass på söndagen. Har vart mer eller mindre helt färdig resten av tiden, och jag hostar fortfarande som en 105-årig rögetant, men ingen feber i alla fall. Så bloggen har fallit lite i skymundan, vilket ni säkert kan förstå.

Oscargalan var som bekant under natten till söndagen. Inga större överraskningar för mig, The Artist drog hem de flesta tunga priserna som den var nominerad i, bland annat bästa film. Själv hade jag hellre sett Scorseses Hugo som vinnare , men han vann å andra sidan inte för så längesedan med The Departed.

Höjdpunkten för mig under galan var att få se den ödmjuka och fantastiska Bret MacKenzie, den ena halvan av folkmusiksparodiduon Flight of the Conchords, få en Oscar för låten Man or Muppet. En liten rolig grej var att om man gick in på Jemaine Clements wiki-sida (den andra medlemmen i FOTC) efter galan så kunde man läsa i slutet av introduktionsstycket:  ”He has never won an Oscar”. Humor. För övrigt så kommer Bret ha en liten roll i den kommande filmatiseringen av The Hobbit som har premiär till jul.

Utöver det så var galan i sig ganska tråkig. Billy Crystal bjöd på ett och annat småskratt, men i överlag kändes galan ganska mossig. Eller det kanske bara är jag som tröttnat på allt glam och glamour som en gala som denna medför. Oavsett så hoppas jag på en roligare och fräschare gala till nästa år, kanske en som inte tar sig på ett så stort allvar? Vi får se.

tack och lov

Har legat halvt medvetslös med 40 graders feber i 36 timmar nu, och börjar äntligen känna mig som människa igen. När jag låg i sängen och feberyrade fanns det en sak som höll mitt mod uppe, och det var det här:

Det finns hopp för svenskars filmsmak trots allt, även om 14 924 personer är bortom all räddning. Hoppas ni försökte kräva pengarna tillbaka i alla fall.

ACTA er

Nu ska vi bli lite politiska. Den 25:e februari, alltså om någon vecka, så kommer det vara demonstration mot ACTA-avtalet i Göteborg. Anledningen till att jag vet detta är att jag pratade med en tjej om detta som försökte få med så mycket folk som möjligt. ACTA-avtalet kände jag till sedan länge. Jag sa att jag hade gärna varit där, men att Göteborg är en ganska bra bit härifrån, och att jag jobbar ett 16-timmarspass just den kvällen/natten.

Hur som helst, vi diskuterade saken lite fram och tillbaka, och hon tyckte att det är förskräckligt att det inte är många som känner till eller ens är medvetna om detta avtal, och att vi lever i ett zombiefierat samhälle. En rätt träffande beskrivning, tyckte jag, och jag ber er tänka på vad som trendar just nu inom populärkulturens sfär – zombies. Levande döda. Och populärkulturen är som bekant en spegling på samhället vi lever i. Se bara under 80-talet – zombies hade ett uppsving i popularitet även där. Varför? Vi hade en liknande social atmosfär med pandemiskräck i och med AIDS, samt att det krigades i mellanöstern. Sen gjordes det även en hel del komedier med lyckliga slut och fokus på hur materiella ting bringar lycka, men det kan vi ta en annan gång. Liknande uppsving med zombies dök även upp under Vietnamkriget.

Varför trendar då zombies under såna här perioder? Vi kan nog alla vara överens om att människans mest utmärkande egenskap, hur tragiskt det än låter, är lathet. Vi har alla potential att kolla upp och lära oss om aktuella händelser, men, ärligt talat, så är det ju faktiskt lättare att ignorera och inte tänka på saker som inte påverkar en själv direkt. Det är rätt hemskt, och i vissa avseenden så är jag inte bättre själv. Man vill knalla vidare i sin lilla sfär och inte bekymra sig för mycket. Detta blir extra tydligt när det finns stora anledningar att bli upprörd och att det händer mycket hemskt här i världen. Som med krig. Eller när övervakningsavtal som ACTA skrivs på. Eller SOPA. Eller FRA. Eller IPRED. Då dyker zombiesarna upp.

Varför är folk då så apatiska och zombieliknande? Min teori är att det är en kvarleva sedan långt tillbaka, och att nyhetsspridningsmetoder har avancerat snabbare än vad våra medvetanden och psyken hunnit utveckla sig. Inte så märkligt alla gånger, då det säkert skulle uppstå en hel del problematik om vi faktiskt skulle ta till oss allt hemskt som händer här i världen. Jämför man ACTA med krig och svält och allt annat hemskt i världen så känns det kanske inte som så stor grej, men det betyder inte att man ska försöka att påverka det ändå, då det är ett ordentligt hot mot, och en rejäl kränkning av demokratin. Var ingen zombie. Var en överlevare.

Visa att ni går emot strömmen genom att lämna en och annan kommentar om ni ändå läst ända hit.

jävla reklam

När jag var yngre läste jag mycket Kalle Anka ampersand Company (eller Kalle Anka & C:O, som det stod på tidningen), precis som alla andra ungar. Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på en reklam häromdagen som var i slutet av några nummer av denna tidsskrift. Bland all reklam för tuggummi, fanta, svarta katten, frosties och annat barnskoj och godis så fanns det på sista sidan en annons för Plastic Padding. Låter kanske rimligt i andras öron, men själv tycker jag att det är lite malplacerat att annonsera för ett tätningsmaterial i en barntidning.

I alla fall, i denna reklambilden så har en fult tecknad unge med ett tydligt ”hoppsan”-uttryck kört in med sin lådbil in i en bildörr. Verkligen kvaddat hela skiten. Man kan tro att lådbilen är av gjuten betong, så mycket bucklas bildörren in. Jag önskar verkligen att jag hade tidningen här hemma så ni får se. I alla fall, vi bortser från den uppenbara missen att ungen skulle förmodligen åkt in med huvudet före i bildörren och brutit nacken, fått hjärnskador och blivit sondmatad resten av livet, eller dött. Vad jag störde mig mest på var texten, som jag, trots att det var säkert 15 år sedan jag såg bilden sist, minns som om det var igår.

Texten i reklamen löd: ”Oj, en olycka händer så lätt… men det lagar pappa med Plastic Padding!”

Eh, NEJ? För det första så skulle man få köpa säkert 50 burkar med Plastic Padding för att fylla ut den där jävla bucklan, för det andra så skulle det vara stört omöjligt att stänga bildörren ändå, och för det tredje så skulle bildörren se rent utsagt för jävlig ut med 25-50 kilo grått tätningsmaterial på.

Nä, vissa saker ska man nog låta en skicklig bilmekaniker fixa istället. Allt går inte laga med Plastic Padding.

Är det förresten någon som känner igen annonsen och har en massa nummer av Kalle Anka liggandes och kanske hittar den, hör av er så jag kan lägga upp den här på bloggen.

finland

Det är bra att allmänbilda sig. Det är därför jag i skrivande stund sitter på SVT Play och kollar på ett samhällsprogram som heter Mot Makten: Presidentvalet i Finland, som sändes för ungefär en månad sedan. Blir det Sauli Niinistö, Timo Soini eller Paavo Väyrynen (som för övrigt var aktiv politiker på Urho Kekkonens tid) som efterträder Tarja Halonen?

Jätteintressant.

Nä, jag skojar bara. Det är skittråkigt.

mål i sikte

Nä, jag stannade inte inne idag, trots att det var så jääääävla kallt ute. Jag var hos optikern för att få honom att fylla i en blankett och göra lite kompletterande synundersökningar, så att jag kan få ett lämplighetsintyg för mitt förhoppningsvis kommande körkort. Passade på att ta en runda på stan, köpa en bok och lite sushi till middag. Mums filibaba.

Jag måste dock fortfarande posta intyget, och dessutom så har jag mitt tidigare nämnda paket på ICA att hämta ut. Jag är inte sugen på att traska den sträckan i 10 minus, men vad ska jag annars göra? Pilla mig i naveln? Nä.