you know…

Nej, det blev inget Oscarsinlägg i år. Har noterat vilka som vunnit under natten och kollat på galan nu på morgonen, men mer än så orkar jag inte engagera mig. Hade helst sett The Social Network som den stora Oscarvinnaren. The King’s Speech är en bra och rolig film, men att den vann över BÅDE The Social Network och 127 timmar i regi och bästa film är inte okej. All heder till Colin Firth, dock. Fantastisk skådis. Galan då? Meh. Lagom underhållande, men det var kul att se Kirk Douglas på G i alla fall. Och att Trent Reznor och Atticus Ross fick Oscar för musiken till The Social Network, riktigt välförtjänt.

För typ en halvtimme sedan ringde det på dörren. Jag låg och sov, men jag flög upp i hopp om att det var posten som inte fick plats med något paket i brevinkastet. Så brukar det vara. Inte denna gången. Jag möttes av en kille på andra sidan dörren som ville informera mig om något jävla nyhetsföretag. Tydligen hade han helt missat ”Ingen reklam”-skylten på dörren, men min namnskylt någon centimeter under tidigare nämnda skylt hade han noterat utan problem, då han tilltalade mig med mitt förnamn. Han såg att jag precis vaknat, men det hindrade inte honom från att försöka bjuda in sig.

– Nä, inte riktigt läge just nu.

– Sov du?

– Mmm. Jobbar natt.

– Ja, det är ju inte så vanligt att folk sover såhär dags blablablablablablabla, hur länge brukar du sova och hur länge är du uppe?

– Till fem. Och så är jag vaken då… hela natten.

– Blablablablabla klockan är ju bara halv fem så då var det ju inte så farligt, blabla har varit här innan men ingen öppnade man kan ju vart ute och handlat blablablablabla, jag pratar om massa saker, blablablabla, blaha, ett företag med nyheter som riktar sig till unga vuxna, blablabla istället för att dela ut flygblad i lådor blablablablabla oj vad jag pratar blabla, men jag kan komma tillbaka en annan dag?

– Okej.

– Okej, jättebra, hej!

Någon sekund efter att jag slår igen dörren så vaknar jag till. Vad sa jag? Sa jag… att det var okej för honom att komma tillbaka?

Åh nej, fan också. Varför sa jag så?

Jag vet precis varför jag sa så. Jag sa så för att jag precis hade vaknat och i mitt Kirk Douglas-liknande tillstånd tänker jag inte alls på vad jag säger. Jag vill inte ha hit honom igen, men nu när skadan redan är skedd och han kanske kommer tillbaka så känner jag mig lite småsugen på att hitta på nåt jävelskap. Något lite halvt elakt, men ändå roligt practical joke. Förslag mottages gärna. Gärna så skamlöst som möjligt, hellre att jag gör bort mig lite och det är riktigt roligt än nåt halvdant småmesigt.

Håller er uppdaterade. Som vanligt.

Annonser

isande nöje

Nu får kylan ge med sig, tycker jag. Jag har undvikit samma jävla isfläckar på väg till jobbet i flera veckor nu, och trots att solen lyser nästan dagligen så smälter inte skiten. Jag vill slippa behöva hoppa av och leda cykeln när jag når elljusspåret som ligger precis vid jobbet. Isen där på vägen verkar aldrig försvinna. Väck!

Nåja, allt är inte misär här i livet. Sitter exempelvis och läser ett jobbmeddelande från min mycket störda kollega Stefan, eller Stiven med Kniven, som han signerar sina kommentarer med här på bloggen. Utdrag från meddelandet:

Ämne: Kära medbrottslingar

Låt oss tillsammans bedja.

Dom bifogade filerna är belagda med sekretess och är insynsskyddade samt källsorterade. Intrång beviras med inträngande i motsvarande antal i själva intrånget där inträngandet ägt rum. Begrips!!

———-Bakgrund / Framstjärt / Förord / Förhud———-

Efter en sen audiens hos HMK Hennes exellence Mayonaise Honingen i dennes förträffliga lilla krypin ”Bikupan” där det bland annat bjöds på en liten Geting till kaffet som hennes lille Svärm-son, även kallad Bi-son serverade fick jag i uppdrag att i filer bifoga en oanselig massa uppgifter uppställda inom ramen för i uppdraget måttliga exemplar om åtta.

Med belagt yppandeförbud från Stor-Dronningen är jag dock förhindrad att i tal eller skrift redogöra för vad som eventuellt skulle kunna finnas i dom bifogade filerna. Jag säger eventuellt, men menar antagligen det jag förmodligen skriver. Dock skulle det aldrig erkännas publikt och här i skrift förnekar jag till att överhuvudtaget skrivit detta mail i mitt sinnes fulla bruk. Det känsliga ämnet till trots måste jag dock tillkännage att jag nu, just i detta skede endast iklädd en hög hatt och på huvudet en Trucker-keps sitter och avnjuter en liten canapé med sotad bäckforell o rom från siklöjan fångad utanför Piteå´s kalla kustområde.

Efter detta följde detaljerade, mycket besvärliga men hysteriskt roliga instruktioner som jag tänker bespara er, mina läsare, men bland de nämnda bifogade filerna, som var lunchmenyer för de kommande veckorna, så återfanns även denna lilla pärla till MSPaint-bild som jag inte kan låta bli att dela med mig.

Jag vet, lågt, men det krävs inte mycket för att roa mig så här sent på nattpasset. Ibland räcker det med nån enkel liten MSPaint-bild för att få mig på gott humör. :) Tack, Stefan.

minnen

På Martinas uppmaning så tänkte jag dela med mig av lite blandade bilder som finns på min ”Gamla dator”-hårddisk. Enjoy!

Här är ett urklipp på mig själv från avslutningsfotot i nian.

Mor och far när Ostindiefararen Götheborg III var under uppbyggnad, där min pappa var den största privata sponsorn av timmer. Mannen i mitten vet jag inte vem det är.

Bild från en serie bilder jag och min klasskamrat Karin tog under gymnasiet med skolans lånade kamera. Minns inte vad det var för kameramodell, och EXIF-datan hjälper inget, men man laddade den med 3,5 tums floppydiskar på 1.44 megabyte vardera. Det blev mycket diskettbyten och det var en sjukt klumpig kamera jämfört med dagens, men faaaan vad high-tech det var då.

Nämen, vilka kan detta vara? ;)

kraschade minnen

En av mina hårddiskar har kraschat, upptäckte jag i morse. Hårddisken, som jag med tanke på dess innehåll döpt till ”Gamla datorer”, brukar jag vanligtvis ha avstängd då den surrar rätt mycket. När jag satte igång den i morse så möttes jag först av ett felmeddelande. Så jag startade om den. Samma sak. Jag kunde se katalogerna i roten, men mina försök att komma in i någon av dessa möttes bara av tidigare nämnda felmeddelande. Så jag startade om den igen, och då ville Windows köra en disk-check och försöka reparera skadade sektorer.

Suck.

I denna hårddisk har jag backups från nästan alla mina tidigare datorer som havererat, sen innan 2000-talet. Över 12 år av bilder, filmer, textdokument, skolarbeten, ja, allt man kan tänkas spara på en hårddisk. Sånt man vill spara.  Mycket minnen och skratt. Just nu håller disk-verktyget på att tugga igenom alla filer och kontrollera dom, hittills har den kollat igenom ca 62 200 filer, med säkert 80% kvar att kontrollera. Jag har ingen aning om hur mycket som kan räddas, eller om det är helt hopplöst. Vi får se.

finbesök, fajitas, film

Igår hade jag finbesök minsann. Min gode vän och vapendragare Lina aka Lagan aka Fröken von Schnabel besökte min bostad för lite välförtjänt föda i form av kycklingfajitas. Maten var lite för starkt kryddat för hennes smak, men i min mening så tycker jag att det ska bränna lite av mexikansk mat. ;) Mätta och belåtna så gick vi vidare i vårt program.

Eftersom Lina är helt såld på John Cusack så kollade vi på hans senaste prestation i filmen Shanghai. Varken jag eller Lina hängde med i handlingen, men ska jag vara helt ärlig så ansträngde jag mig inte nämvärt heller, så det slutade med att vi flamsade och fånade oss över vad som utspelade sig på TV’n. John smög, John drack, John rökte, John fick stryk, John drack lite till och fick lite mer stryk. Och det dödades en massa. Sen drack han lite till. Och vad de viskade i filmen. Sen var det ett ganska kul blickmontage också. Sen lite acting, acting, ACTING! …and SCENE! Nej, vi var nog inte i riktigt rätt sinnesstämning för denna filmen, tror jag. Men roligt hade vi!

Nu sitter jag på jobbet och ser timmarna långsamt ticka förbi. Lugnt som vanligt, det händer inte mycket här på lördagar. Mitt schema är dock ganska intensivt och den tyvärr nödvändiga omställningen från nattjobb till kväll tär på mig. Ska prata med min chef vid nästa tillfälle jag får, och jag hoppas vi kan lösa det på något smidigt sätt. Han är resonlig och lyssnar på mig för det mesta, så det ska nog inte vara några problem, hoppas jag.

Nu får det räcka. På återseende.