extrajobba

Fick idag hoppa in åt sjuk kollega, så nu sitter jag och väntar medans minutrarna sakta tickar förbi. En timme och 22 minuter kvar innan jag får bege mig hemåt i vinterkylan. Lyckligtvis har jag mina vänner Liv, Kringlan, Jesper, Jossan, Nanna och Freja från Pang Prego som sällskap i mörkret via mina hörlurar.

Ni minns kanske att jag spydde galla över reklamutdelaren för några veckor sedan? Igår eskalerade mitt raseri, då han i all sin vishet, eller brist därpå, valde att lägga reklam i min låda igen. Dubbelt upp. Japp, han lade alltså i två uppsättningar av all reklam i min väldigt icke-reklamvänliga låda. Vad är det för FEL på honom? Jag funderar på att sitta uppe och vänta in honom nästa gång för att få ett ansikte på min plågoande. Nä, så angelägen är jag inte. Men irriterad blir jag.

Nä, nu ska jag försöka göra lite nytta här.

Annonser

man måste dö några gånger innan man kan leva

Fy sjutton. Har vart seg både igår och hela dagen idag. Snoozade alldeles för länge igår, och var nära att sova bort en middag hemma hos två av mina kollegor (sambos), men vaknade tack och lov självmant och blev inte jätteförsenad. Käkade pizza, sen gick vi och kollade på Mission: Impossible – Ghost Protocol. Bra film, och det var kul att se en svensk karaktär som superskurk. En annan bra sak med denna var att det inte kändes som om det var fokus på Tom Cruise hela tiden som i de andra Mission: Impossible-filmerna, utan mer som en ensemblefilm, typ.

Efter bion gick jag hem, och somnade nästan omedelbart igen. Med tanke på hur omtumlande och intensiv denna veckan vart med sjukdomar, jobb och uppsägningar så är det kanske inte så konstigt att jag är utmattad, vilket är också varför bloggen har fått dras med lite kortare inlägg de senaste dagarna. Jag är glad att jag får tillfälle att vila upp mig lite i alla fall.

tredje

Jahapp, tidigare igår kom tredje smällen. Aki, en av våra kockar, och även en god vän, har sagt upp sig idag för att börja plugga. Tre uppsägningar på lika många dagar. Vi får se om det kommer en imorgon också. Hoppas inte det, jag vill inte bli ensam herre på denna täppan.

tar det lugnt

Jag har nästan författat ett inlägg per dag denna månaden. Det är nästan hälften av vad jag skrev på hela förra året. Visserligen hade jag en del viktiga saker som upptog min tid och tankekraft, så det var inte så konstigt att bloggen blev lidande, men jag kan tveklöst säga att det var en uppoffring av mikroskopiska mått med tanke på hur viktigt det var för mig att finnas där och hjälpa till. Jag hade gjort det tusen gånger om och mer därtill om det vart nödvändigt.

Är tillbaka på jobbet igen, även fast jag inte är helt återställd. Med tanke på chefens uppsägning och allt arbete det innebär, och att andra nattkillen fortfarande är på semester så finns det ingen annan att kalla in för att ta mitt pass. Jag är dock på bättringsvägen, och jag försöker ta det så lugnt och varsamt som möjligt för att jag inte ska bli sjukare. Det är bara inatt och imorgon natt, sen är jag ledig ganska länge, tack och lov. Ska bli riktigt jävla skönt.

Jag har inte riktigt smält än att två av de jag jobbat allra längst med inte kommer finnas här längre. Vi är och har vart ett så tajt och sammanhållet litet gäng, och att plocka bort två så vitala kuggar i det här maskineriet kommer att lämna ett ordentligt tomrum, i alla fall för mig. Det ska bli intressant att se vad det blir för nya människor som kommer att ta plats här istället.

Om det är förresten någon som har lust att gå och se senaste Mission: Impossible-filmen med mig nu på lördag, säg bara till.

another one bites the dust

Som om det inte vore nog att min chef har sagt upp sig, så har nu också min gode vän och kollega Christopher idag också sagt upp sig. Han har också fått ett nytt jobb, som är något mer välbetalt än hans nuvarande, så om en månad så försvinner han också. Vi får nästan omorganisera hela personalstyrkan nu, känns det som.

Mår fortfarande skit, men jag slapp jobba inatt i alla fall. Får hoppas jag mår bättre i morgon.

oscarsnomineringar

Just det ja, Oscarsnomineringarna avslöjades igår. Av de nio filmerna nominerade för bästa film så har jag hunnit se  fyra av dom, nämligen The Artist, The Descendants, Moneyball och The Tree of Life. Alla bra filmer men ingen direkt som jag känner är någon självklar vinnare. Blev lite ledsen att se Trent Reznor och Atticus Ross blev utan nomineringar i år för musiken i The Girl With The Dragon Tattoo, men det vägdes över med att Bret MacKenzie från grymt underskattade Flight of the Conchords fick en nominering för bästa sång i The Muppets. Hoppas han vinner.

En annan film som blev förbisedd i min mening var Drive med Ryan Gosling, tillsammans med Warrior, en annan av mina favvofilmer från fjol. De fick i alla fall en nominering var, Drive i ljudmixkategorin och Warrior i bästa manliga biroll till Nick Nolte.

Jag vågar inte spekulera riktigt än vilken som vinner galan, jag vill gärna se lite fler av de nominerade filmerna först. Mest ser jag fram emot Martin Scorseses barnfilm Hugo, som dessutom fick flest nomineringar.  Lite otrampad mark för Scorsese, men ska man tro kritikerna så lyckades han utmärkt med det också.

Nog om det, nu ska jag återgå till mitt frysande och snuvande. Tjingeling.

önskar jag feberyrade detta

Fy fan vilken vecka detta visat sig bli. Inte nog med att jag fick jobba en massa extra för att den andra nattkillen skulle på semester, nu har jag dessutom dragit på mig en ganska ansenlig förkylning. Så jag har ockuperat ett av hotellrummen här så att jag slipper knalla 4 km varje morgon och kväll under veckan fram till lördag morgon. Jag hade inte haft något emot det annars, men med en förkylning är det inte kul alls. Jag kan trösta mig med att efter denna sträckan så kommer jag ha långledigt, så jag får tid att återhämta mig ordentligt.

Idag hade vi ett litet personalmöte, där vi fick reda på att min chef kommer lämna sin tjänst här på hotellet om cirka en månad. Jag har jobbat med Daniel i lite mer än fem år, och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig riktigt till hans uppsägning än. Oavsett, han har goda skäl att säga upp sig, och jag är glad för hans skull att han hittat ett jobb som han verkar peppad inför. Jag önskar honom all lycka och välgång. Det ska blir intressant att se vem hans efterträdare blir.

När han lämnar detta stället så är jag den som jobbat på hotellet allra längst. Sjukt i huvudet.

inte schyst

Jag tänkte här skriva ett egetförfattat skämt om Per Gessle, men så kom jag på att det är ju inte så snällt att skämta om handikappade och utvecklingstörda. Så det blir inget skämt.

Och nej, mitt skämt var inte i stilen:

Vad heter Per Gessle som ost?
Camenbert Gessle!
eller
Vad heter Per Gessle när han kommer objuden på en fest?
Vad-gör-du-här? …Gessle
eller
Vad heter Per Gessle när han är strömförande?
Ampere Gessle!
eller
Vad heter en Per Gessle som är precis raka motsatsen till den vi alla känner?
Extraordinär Gessle! 

Även fast jag dragit alldeles för många sådana skämt de senaste dagarna.