fimpad

Jag saknar Stefan. Han brukar i regel inte jobba nattetid, men jag hade fått träffa honom tidigt denna morgonen om han hade jobbat, då det står raggisar och fläsk på menyn. Istället kom min andra kockkollega in tidigt, som jag inte drar riktigt jämnt med. Jippi. Jag gillar inte att vara ensam, men nu hade ensamheten i jämförelse varit att föredra.

Jobbångesten har dessutom blivit värre sedan han slutade. Nattjobb är krävande som det är, men det är lättare att härda ut med bra kollegor. Ja, även fast jag inte träffar så mycket av dom. När så många sedan förra året försvunnit så finns det inte mycket som håller kvar mig här, så jag ska intensifiera mitt jobbsökande, och inte utesluta Värnamo som jobbort, som jag tidigare gjort. Jag tänker att jobbyte är ett steg i rätt riktning, stadsbyte ett annat, och jag kan börja med ett steg i alla fall.

I och med allt detta så känns min träning extra tung numera, men jag biter ihop och kämpar vidare. Känns trots allt bra att hålla fast vid det, även om jag känner mig rätt hopplös i övrigt just nu. Vill inte tappa flåset för något som förhoppningsvis bara är en passerande fas.

Röker fortfarande inte, efter 21 dagar. Har inte ens känt mig speciellt frestad att tända en cigg, vilket förvånar mig lite. Jag hade en granne som rökte nedanför mitt öppna fönster för några dagar sedan, och jag kände inget annat än lite irritation över stanken. När jag rökte kunde något sånt triggat igång ett sug hos mig, men inte längre. Känns skönt. Tror inte att jag kommer börja röka igen heller, inte som jag ser det i alla fall. Jippi mig.

Annonser

jättetöntigt

Priset för töntigaste frisyr på tecknad superhjälte från min barndom går till…

He-Man!

Stort grattis, som ohotad vinnare får han en palsternacka.

 

inget proffs

Som utlovat så satt jag och drack med en kompis ikväll. Slutade med att jag somnade i soffan. Jag är en amatör när det kommer till alkohol. Vaknade vid 3-tiden innan, och var inte så farligt bakis ändå. Känns fint.

Ska lira lite datorspel och sen försöka sova lite mer på morgonkvisten. Tjingeling.

farväl, Stiv

Har dessvärre denna dag/natt lite tråkiga nyheter att förmedla. Stefan, aka Stiven med Kniven, som figurerat här i ett antal inlägg… Stefan, min tillgivne kamrat och kollega… Stefan, mannen som givit sexuell ambivalens ett ansikte, har sagt upp sig med omedelbar verkan. Jag tänker inte gå in på detaljer, men ni som följt bloggen och känner till hur jag och Stefan funkar ihop kommer förstå min ängslan. Om inte, här är en lista med alla inlägg där Stefan vid namn nämnts här i bloggen. Läs och begrunda.

Nåväl, historien om mig och Stef the Chef kommer inte sluta i och med detta. Det kommer med all säkerhet finnas tillfällen då vi kan ses i privata sammanhang istället vilket kommer säkerligen resultera i fler inlägg på bloggen, men Stefans närvaro här, på arbetsplatsen, var för mig ett ljus i en annars kolsvart tillvaro. Speciellt sedan förra året då mina närmaste vänner här sade upp sig. Du kommer saknas här, Stefan.

Nåväl, tråkigt när sånt här händer, men livet går vidare, och jag ska inte älta det mer. Inte här i bloggen i alla fall.  Har idag köpt en ny datorskärm då min gamla var just detta, gammal. Är mycket nöjd med inköpet, då det löste lite andra småproblem jag haft i och med att jag hade datorn ihopkopplad med tvn. (Varning, tekniknörderi följer.)

Ni förstår, bildförhållandet på min förra monitor hade formatet 16:10. Min tv har formatet 16:9. Allt som visas på tvn med 16:10-upplösningen 1440 x 900 blir därmed något utsträckt och dessutom inte pixelmappat, då min tv har en upplösning på 1920 x 1080, vilket ledde till att varje gång jag skulle starta en videofil så var jag tvungen att manuellt justera bildförhållandet något för att det inte skulle se fel ut på tvn, vilket det ändå gjorde. Nu slipper jag alltså detta i och med detta inköp då både monitorn och tvn har samma upplösning. Liten bonus, inget jag tänkte på när jag köpte den, men ändock en bonus jag gladdes åt. (Tekniknörderi över.)

Nu ska jag fortsätta jobba och när jag imorgon vaknar ska jag dränka mina jobbförlustsorger med starksprit, tillsammans med en kompis. Trevlig helg på er.

saker jag hatar med facebook

1. Spegelprofilbilden

Ni vet exakt vilken jag pratar om. Den där ”modell-för-en-dag”-upplägget där alla fotas efter exakt samma mall är för jävla trist, men det är just ”luta-sig-mot-spegelbordet”-bilden de flesta väljer att ha som profilbild. (Jag kommer för övrigt skriva mer om ett av företagen som utför denna tjänst i ett annat inlägg, detta är inte enda anledningen att störa sig på detta fotogissel.)

2. Kedjebrev/kedjeinlägg

Ja, behöver inte säga mer än så.

3. Rop på hjälp

Inlägg innehållande någon orättvisa, typ en liten historia om exempelvis cancer, djurplågeri och andra orättvisor, och som avslutning ”likea detta om ni håller med” eller ”om vi får si och så många likes så gör den si och så”. Och det är alltid typ 10 000 som gjort det. Som om någon som har makten att ändra dessa orättvisor hänger sin vilja och energi på att någon likear ett inlägg? Är ni HELT jävla puckade i huvudet?

4. Tävlingar via viral marknadsföring

Antingen en bild eller event som sprids som en löpeld i feeden för att man ska vinna en matkasse, biobiljetter, iPads eller liknande. Är det någon som vinner på dom här grejerna ens en gång? Svar: Lika troligt som att homeopati fungerar.

5. Gulligull och puttenutt

Exempel: Någons flickvän skriver… äh, min vän Helena kom med ett klockrent exempel och svar på detta gissel. Tack, Helena.

6. ”Roliga” bilder och historier

Som alltför oftast är nån sexistisk/rasistisk smörja som man skäms över att folk man känner sprider i andras flöden. Seriöst, 2012. Tvåtusen-jävla-tolv. Har vi inte kommit längre, gott folk? Nä, tydligen inte.

7. Träningsinlägg

”Sprang si och så många mil idag – helt slut!” Jamen vad DUKTIG du är, lille vän! Här får du lite bekräftelse för att du är så DUKTIG. Du är så DUKTIG att jag kräks på din DUKTIGHET. Och jag som trodde att man tränade för sin egna skull, men nä, skryt och bekräftelse, det är enda anledningen. DUKTIGA DU.

8. Duckface

Ni vet när folk putar munnen av någon jävla outgrundlig anledning och tror de ser skitsnygga ut? Såhär?

 

Eller såhär?!

 

ELLER SÅHÄ…- eh…

…ja, ni fattar.  He he he.

9. Ilska

Folk som skriver inlägg om någon, men inte vågar hänga ut dom vid namn. ”Jag blir så förbannad på vissa! Åhhhh!!!” Sen är det nån vänlig själ som frågar vad det gäller, och får då som enda svar ”JAG VILL INTE PRATA OM DET!” Nähe, då kanske man ska hålla käft istället och låta bli att sprida sån skit till sina vänner?

10. Sport

Folk som livekommenterar matcher och liknande. Jag skiter väl för fan i vem som gör mål, vem som filmar och om domarn dömer som han vill, hade jag velat veta så hade jag väl kollat på matchhelvetet själv.

11. Spel

Nej, jag vill inte ha nån ko i Farmville. Nej, jag vill inte spela Sim City med dig. Nej, jag bryr mig inte om din jävla brottsstatistik i Mafia Wars, MITT LIV ÄR REDAN TILLRÄCKLIGT LIDANDE AV ALLT MITT FACEBOOKANDE. Tack.

Det var min lilla lista. Har ni några fler saker ni själva stör er på, lämna gärna en kommentar.

Med vänliga hälsningar,
numera misantropen Ricard.

från online till IRL

Andra natten känns inte lika tung som förgående, ångestmässigt sett. Det var nog det faktum att jag togs på sängen som gjorde att det kändes ännu tyngre än vad det annars hade känts. Nåväl, det rör sig i rätt riktning i alla fall. Snart är det kanske bara den fruktansvärda ensamheten på jobbet, som jag tvingas tacklas med natt efter natt, kvar. Eller ja, jag har mina onlinevänner som håller mig sällskap ibland, men det är ju inte riktigt samma sak.

Det har hänt, och det finns dokumenterat, att vissa av mina onlinevänner har, efter en viss tid, övergått till att bli så kallade IRL-vänner. Denna tidsrymd kan variera väldigt. Vissa kan jag ha pratat med i nån vecka och sedan träffat, vissa har jag pratat med i över tio år och ännu inte träffat. Ja, jag menar dig, Clara. Din fegis.

En av de jag pratat med i en kort period och sedan blivit vän med träffade jag nu strax innan semestern. Hon heter Rosita, aka @vardagsmagi på twitter. Rosita gillar pyssel, film, att rita serier, sex, Twitter och att hjälpa andra. Inte undra på att vi kom bra överens. Innan vi träffades så började vi snacka i telefon, vilket brukar vara ett av stegen i att gå från onlinevän till IRL-vän. Vi snackade i timmar varje gång, mellan 3-6 timmar, vilket var väldigt roligt. Jag har bara haft en vän som jag haft sådan telefonkontakt med tidigare, och det var med min älskade vän Krajks.  Det dröjde inte länge innan nån av oss föreslog en påhälsning, jag minns inte vem.

Sagt och gjort, hon dök upp här i Värnamo och stannade hos mig några dagar, och det var jätteroligt. Jag tyckte om Rosita jättemycket, jag gör det än och kommer förmodligen tycka om henne lika mycket i fortsättningen också. Jag är helt säker på att den vänskap vi har kommer vara väldigt länge, om inte hela livet ut. Jag skriver om henne här nu för att jag tycker man ska skriva om betydelsefulla personer man träffar i sin blogg, och eftersom jag misstänker att hon kommer att vara en del av mitt liv så ville jag pränta ner något om henne här så ni, mina läsare, har någon hum om vem jag snackar om.

Jag nämnde i ett av mina tidigare inlägg Kakan, min tärnings- och kost-rådgivare, som jag också träffade i somras. Samma deal där, pratade i telefon efter viss nätkontakt, bestämde påhälsning, besök i några dagar, numera god IRL-vän. I Göteborg träffade jag och festade med Helena, som jag mailat med i några månader innan. Och fler ska det bli. Ja, till och med du, Clara.

Rosita har för övrigt en blogg där hon, ja, bloggar. Klicka här för att ta en titt. Kakan har en också, den hittar ni här.

old hotness vs. new hotness

Min nya, fantastiska dator, som är ny, är helt fantastisk. Jag måste få skriva lite om hur fantastisk den är. Min nya dator. Tre punkter.

Min gamla dator tog ca fem minuter att starta upp från att jag tryckte på powerknappen. Det gav mig tid att gå ut i köket, sätta på kaffebryggaren, gå på toa och uträtta mina behov, tvätta av mig, gå ut i köket, hälla upp en kopp och sätta mig vid datorn. Och då hade ändå inte alla program startats upp än.

Med min nya dator så hinner jag knappt inte ens ut i köket innan den är helt färdiguppstartad. 30-40 sekunder från att jag trycker på powerknappen. Helt fantastiskt!

Min gamla dator började gå upp i högvarv och låsa sig när jag spelade MineCraft. MineCraft är, för er som inte känner till det, inte ett så krävande spel, varken när det kommer till grafik eller utformning. Tänk er Lego, fast i datorspelsform. Nej, jag snackar inte om Lego Star Wars, Lego Indiana Jones eller Lego Vad-fan-dom-nu-hittat-på. Äsch, ni får se en bild istället. Detta fick alltså min gamla dator att hänga sig.

Min nya dator klarar spel som exempelvis Crysis 2, som ni ser nedan, med en halvhjärtad axelryckning. Jag skulle vilja se det spel som får den att gå upp i högvarv. (Och ja, innan du frågar, den klarar MineCraft också. Pucko.) Helt fantastiskt!

Min gamla dator hade 2 GB RAM-minne. Detta gjorde att om jag hade igång för många program samtidigt, vilket jag som erkänd multitaskare gärna hade, så blev den väldigt väldigt seg och jag kunde få vänta nån minut på att få växla mellan de olika programmen. Frustrerande? Haha, tjenare! Det behövdes inte ens speciellt många program heller för att den skulle bete sig så här.

Min nya dator har 16 GB RAM-minne. 16!! Jag kan i princip starta upp vartenda spel och program jag har installerat för närvarande utan problem. Okej, jag har inget belägg för detta påstående, men poängen är att jag inte behöver oroa mig för att den nya datorn ska bete sig som min gamla, inte än på ett tag i alla fall. Helt fantastiskt!

Min gamla dator var i fyra år en duglig kamrat, men i jämförelse med min nya dator är den en jävla skithög. HELT JÄVLA FANTASTISKT.

hej, jag heter Ricard och är jätteklantig

…och nu får jag böta surt för detta. Jag trodde, nej, jag var helt och fullt övertygad om att min semester var över först på onsdag nästa vecka. Så var icke fallet. Den var slut inatt. En kollega skickade ett sms och välkomnade mig tillbaka till jobbet, och jag stod som ett levande frågetecken där jag stod och väntade på bussen. Bussen skulle för övrigt om tio minuter från det ögonblicket leda mig till en kväll/natt av överdriven konsumtion av alkohol, dans och andra skojigheter, men jag fick stryka ett streck över detta när jag fick det bekräftat att semestern, i sanning var över.

Jag svalde min stolthet och tog den vemodiga promenaden mot min arbetsplats, där jag sedan elvatiden bombarderats med en känsla av fruktansvärd ångest. Jag har enligt min lönespecifikation några semesterdagar kvar att plocka ut, men det får bli en framtida plan. En plan som förhoppningsvis leder mig långt, långt borta.

Semestern har i övrigt varit väldigt gemytlig. Kickstartade den med ett besök i Göteborg där jag med ett par vänner såg Kent för andra gången i mitt liv. Inte lika personliga och pratglada som förra gången, men de levererade ändå. Annars har semestern varit rätt lugn, fått lite besök och åkt till Växjö och Jönköping. Har tränat en massa, så det har hållt mig sysselsatt.

Just det, jag har börjat träna, och blivit en riktig hurtigbulle. Och fått ordning på min kost, allt detta tack vare min nyvunna vän Kristin, eller Kakan som jag väljer att kalla henne. Fantastisk tjej. Tack vare henne så sover jag bättre, jag känner mig allmänt piggare och jag har inte haft någon huvudvärk sedan hon satte mig på den här livsstilen. Hon har dessutom fått mig att sluta röka, och jag är nu inne på min elfte rökfria dag. Känns helt OK, även om jag verkligen med denna jobbångesten hängandes över mig skulle bli överlycklig att få ta en cigg nu, men jag kan inte tillåta mig det. Och en av anledningarna till detta (förutom att Kakan skulle bestraffa mig med allehanda redskap) är följande:

Jag har köpt en helt sprillans ny värstingdator. När jag var i startgropen av mitt rökfria liv så började jag räkna lite på hur mycket rökandet kostar mig. Jag kom i runda slängar fram till att det kostar mig ca 10 000 kronor om året. Samtidigt hade jag fått i uppdrag av en vän att spana efter en ny dator åt henne, vilket ledde till att jag fick sätta mig in i datortermer igen. Jag har inte gjort det sen jag köpte min förra dator, och då väcktes mitt datorintresse upp på nytt.

Med min rökningskalkyl (hehe) i bakhuvudet så tänkte jag att jag borde göra något för pengarna jag sparar, och jag började då också spana efter en duglig dator till mig själv. Jag hittade en jättebra och prisvärd pjäs som jag efter mycket velande beställde. Tänket var att om jag var duktig nog att ge upp cigg så ska jag fan ha nåt för det också. Det ger mig också en extra push att låta bli att röka, eftersom jag skulle få det svårt (men inte omöjligt) att få ihop det ekonomiskt om jag började röka igen.

Många av mina observanta läsare har noterat att jag låste min blogg tillfälligt. Anledningen till detta var att jag inte kände mig motiverad att skriva, med min nya livsstil och Twitter som höll mig upptagen. Nu när jag är tillbaka på jobbet och eftersom Twitter sover och jag dessutom inte längre tar några rökpauser så insåg jag att jag kommer hinna med ett och annat inlägg lite då och då. Inte alla gånger så långt som detta inlägg, men ändå.

Nu ska jag fortsätta med mina sysslor. Ska löpa hem när jag slutar. Längtar!