pappa

Igår dog min pappa. Där är en mening jag aldrig trodde jag skulle behöva skriva. Inte på en väldans massa år i alla fall. Men jag får skriva den nu. Detta hände.

Pappa var ute och körde sitt busspass som vanligt, och vad vittnen sade så började hans buss vingla över vägbanan, för att senare köra in i en parkerad bil och in i en stolpe. Ambulansen kom efter bara några få minuter, men det fanns inget de kunde göra. Han hade redan försvunnit.

Tack och lov så skadades ingen annan alls. De få passagerarna som pappa hade med sig i bussen klarade sig, och flydde från platsen. Dom vet dock inte riktigt vad som hände med pappa, men läkarna misstänkte att det var något akut hjärtproblem eller att en artär i hjärnan hade brustit. Hur som helst så sade dom att allting troligtvis gick väldigt snabbt, vilket känns som en fin tröst. Att han inte led alls eller väldigt lite under sina sista sekunder.

Jag har inte riktigt hunnit smälta allting än. Jag har ringt runt och pratat med så många jag kan, som erbjudit sina tjänster, men vad finns det egentligen att be om när sånt här händer? Det kommer säkert något som mina vänner kan hjälpa till med, som flytten till exempel. Fast vem vet när det blir.

Jag tänker mest på min stackars mamma. Hon har förlorat allra mest, och jag blir så ledsen när jag tänker på henne i framtiden, ensam i det stora huset.

Tack till alla som kommit och visat erat stöd och sympatier. Det hjälper en hel del, faktiskt.

Tack för allt som du någonsin gjort för mig, pappa. Jag kommer sakna dig, och även om du inte fick höra det i jordelivet så vet du nog ändå om att jag älskar dig.

Dyre prins, god natt! Må englaskaror sjunga dig till ro.

utslängd

Fast jag har ju mig själv att skylla. Jag ska vara glad att jag fick stanna så länge som jag faktiskt fick. Nu är jag hos min bror och har tagit med mig det mest väsentliga från Lina. Tur att brorsan är på semester i Marocko, annars vet jag inte vad jag hade tagit vägen.

Förhoppningsvis så får jag tillträde till den nya lyan vilken dag som helst.

sätt att roa sig på

När man går förbi skattekontoret här i Värnamo så är arbetarnas datorer vända mot fönstret, så man ser klart och tydligt vad de håller på med. Idag satt en av dom och surfade på arbetstid. Aja baja.

Nu ska jag titta på lite Veronica Mars. Och äta romerska bågar. Det är också ett sätt att roa sig på.

poäng till Krajks

Krajks hade rätt; apelsinjuice med fruktkött är en styggelse. Fy fan säger jag bara.

förändringar, minsann

Vid jul så skrev jag att jag hoppades på att 2009 skulle bli förändringens år för mig. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle bli totalrenovering, inte bara privat, men också på jobbet. Med stambyte.

Vet inte hur mycket jag får säga egentligen, så jag låter bli att skriva något annat än vad jag känner. Jag är extremt taggad, men samtidigt lite ängslig. Hoppas det lugnar ner sig lite framåt så att man kan fokusera på ens uppgift och inget annat.

Nu kör vi.

farväl, min lilla x-låda

Måste tyvärr skiljas från mitt Xbox 360 nu också. Använder det knappt, även om jag har några favoritspel som inte finns till PS3 eller PC. En vacker dag köper jag kanske en ny. Men det är då det. Annons finns nu ute på Tradera, fram tills fredag förmiddag. Happy bidding!

pimpdags minsann

Har fått äran att bli en av huvudpersonerna i ett framtida återkommande inslag i en annan blogg, nämligen min goda vän Krajks eminenta blogg. Inslaget heter "Veckans Krajks och RC!" Krajks är min allra bästaste vän som jag har känt i ca 8 år nu, och vi chattar med varandra i stort sett varje dag. Tanken är att hon kommer posta cirka ett inlägg i veckan med utdrag från våra samtal om allt möjligt som hon tycker är av allmänintresse. Nu känns det bara som jag upprepar informationen som Krajks skrivit i sitt första inlägg i denna serien, så det är bättre om ni läser vad hon har skrivit där. Det känns spännande att just ni kommer få ta del av våra oerhört djupa och givande samtal. Se till att kika in i hennes blogg minst en gång i veckan för att ta del av detta unika projekt. Eller så kan ni klicka här. Eller här. Men inte här. Inte heller här. Men här går bra. Det finns också en länk i min bloggroll till höger vid namn "världens bästa Krajks blogg" som också är klickbar.

Krajks.

fortfarande svårt

Är inte hos min bror längre, gick tillbaka hem till Lina. Om det inte vore för att min bror kommer hem snart så hade jag lika gärna kunnat stanna där. Det blev inte mycket pratande idag, som jag först tänkt. Dessutom så var jag så fruktansvärt trött, då jag inte kunnat sova knappt någonting. Om det berodde på att jag inte var i min vanliga säng eller om det berodde på situationen är svårt att säga. Vilket som är lika troligt.

Nä, jag vill inte skriva mer om detta. Inte nu i alla fall. Det får räcka med detta och gårdagens inlägg för stunden. Ska försöka skriva om nåt roligare nästa gång.

svårt

Natten till söndag, 4/1, klockan är 0515. Sitter här i min brors lägenhet och skriver. Anledningen till att jag är här och inte hemma är att jag har fattat tveklöst årets största beslut. Faktum är att det är ett av de största och svåraste beslut som jag någonsin gjort.

Många av er som känner mig vet att jag har mått dåligt. Jag har inte riktigt vart öppen om varför, av förklarliga skäl. Igår så tog jag det stora samtalet med min flickvän. Jag sa till henne att jag ville separera. Anledningen till att jag mått dåligt har varit för att jag vetat ett tag vad jag måste göra, men har hela tiden brottats med beslutet. Jag menar, jag och Lina har varit ihop i 6 år. Det är inget lättvindigt beslut direkt. Vi har delat en mindre livstid tillsammans. Under 6 år kan en människa gå från spermie till talande, gående människa. Det är länge.

Jag ser inte den tiden vi har haft som bortkastad tid. Absolut inte. Tvärtom. Lina är en underbar människa. Jag borde veta. Men på sista tiden har jag inte kunnat komma in i rollen som hennes pojkvän. Något saknades. Jag är fruktansvärt ledsen över att jag inte hittar tillbaka till den där känslan. Jag har försökt, men det finns inte där längre. Jag tycker att hon förtjänar bättre. Hon förtjänar någon som får den känslan av henne, och gör allt för att hon ska känna likadant, hela tiden. Jag har försökt att låtsas. Men det går inte.

Lina borde hata mig. Faktum är att jag hoppas att hon hatar mig. Och om hon inte gör det så hoppas jag att hon i alla fall förstår mig. Känner mig skittaskig över att göra så här mot henne, för hon har ju faktiskt inte gjort något fel. Alls. Men jag är övertygad att det skulle vara mer taskigt att fortsätta bo ihop med henne och låta henne finna sig i övertygelsen att jag fortfarande är kär i henne när sanningen är någon annan.

Ska försöka sova lite. Vet inte hur bra det kommer gå. Men jag måste försöka. Det är en dag imorgon också.