skit

Somnade i soffan innan, vaknade med ond nacke och arg. Kollade på filmen ”Despicable me” för att fördriva tiden, och kände hur tiden lååååångsamt blev längre tills världen som jag känner den inte fanns längre. Typiskt. Jag önskar att jag kunde skylla på filmen, men eftersom jag missade merparten av den så har jag ingen grund för det. Får se hur bra mina planer på att sova inatt kommer gå.

Nu är det matdags. Toodles.

Annonser

…and i would walk five hundred miles…

Hälsofebern fortsätter. I brist på bättre uttryck, för frisk är jag definitivt inte. Eller?

Laddad med kaffe i magen och havregryn i väskan gick jag klockan 6 på morgonen till jobbet för att göra mig förtjänt av mitt dagliga bröd. Jag skriver det igen: Jag GICK till jobbet. Regn och rusk gjorde allt för att vattna min olust, men föga framgångsrikt. När jag kom fram väntade en förvånad Tina som trodde att jag var ledig idag.

Nåväl, jag hade tid kvar innan jag började, så jag tog mitt havregryn till mikron för att göra frukost. Blandade salt och vatten, och in med det. Tre minuter senare ser jag att gröten svällt över den lilla skålen och svämmat över. Typiskt. Jag torkar upp det översvämmade, äter det icke översvämmande och när klockan slår halv 8 börjar min arbetsdag.

Intressant dag, hade bland annat en före detta gäst som skrek på mig oavbrutet i telefon i över en kvart mitt i lunchrusningen. Han lugnade ner sig mot slutet, och jag hoppas att han fick ut det han ville av det något ensidiga samtalet. Han sa i alla fall att han var nöjd. Fråga inte vad det gällde, det är knappt jag vet själv.

8 timmar senare är det dags för mig att bege mig hemåt. Under dagen har blåsten stagnerat och regnet likaså. Not. Inte på långa vägar. Om något så hade det blivit mycket mycket värre. Jag frågar en kollega som slutade samtidigt som jag om jag kunde få skjuts, men ångrade mig kort efteråt. Har jag bestämt mig för att gå hem så ska jag fanimej också gå hem, och blåser och regnar det som fan så får jag helt enkelt stå mitt kast. Det gick bra ändå.

När jag kom hem var jag lagom mör i benen. Hade inte suttit ner någonting på jobbet, och totalt 8 kilometers promenad på det. Det blir en del gående. Jobbar natt imorgon, så jag åt min middag och hoppade raskt i säng efter maten för att vända på dygnet. Välförtjänt. Puh.

På tal om sovande… Jag tror inte det gått någon av mina läsare förbi att jag har köpt en iPhone 4. Till denna kan man ladda ner så kallade appar, småprogram som kostar mellan gratis och 35 kronor styck (vissa mer), men de flesta kostar 7 kronor. En av dessa är appen Sleep Cycle, vars syfte är att mäta ens sömnaktivitet, för att sedan avgöra när det är som mest lämpligt att väcka en, mätt efter denna aktivitet.

Såhär funkar det. Man lägger telefonen i sängen, på madrassen när man ska lägga sig. Telefonens acceleratormätare (ja, den har en sådan) känner av rörelser som när man vänder på sig i sängen, rör på sig, och så vidare. Om jag ställer alarmet att jag ska vakna klockan 6 på morgonen, så går den efter mina aktivitetsintervaller och avgör när jag är som mest vaken mellan halv 6 och 6, och alarmet väcker mig någonstans där emellan. Resultatet blir att jag vaknar utvilad och förhoppningsvis nöjd. Den har inte fått chans att väcka mig så många gånger än då jag har en ganska okej intern klocka, men de gånger den har väckt mig har den funkat kanon. Väl värt 7 kronor.

En annan bra sak med programmet är att man varje natt får en graf på ens sömnaktivitet så man kan se hur man sovit. Kan vara intressant om man exempelvis drömt nåt intressant och vill veta hur ens sömn ser ut den natten. Eller om man som jag har ett ganska oregelbundet sömnschema. Här är en graf från natten mellan den 11-12 november, mellan halv 11 till ca kvart över 6 på morgonen. 7 timmar och 45 minuters sömn. Kan nog uppfattas som en normal människas sömn. Just denna morgonen vaknade jag på egen hand, så den fick aldrig chans att väcka mig.

Här är mina sömnintervaller från när jag sov efter jobbet idag.

Om det inte vore för de små piggarna under mitt komatillstånd (vilket jag antar är när jag vänder på huvudet eller viftar med någon kroppsdel) så skulle man nog kunna dra slutsatsen att jag är mer eller mindre lagligt död. Nog om detta. (Förresten, den andra toppen efter mitt insomnande var när jag vaknade till av fyverkerier som smällde utanför. Glad Gustav Adolfs Dag på er.)

När jag vaknade upp ur min koma kände jag mig hopplöst rastlös och skickade ett SMS till Lagan, min gode vän som jag nämnt innan, och efter en liten dusch begav jag mig bort till henne för att lämna tillbaka en Hassan-CD som jag haft i säkert 9-10 år nu, gå en sväng runt stan, sedan hem till mig för lite (se: mycket; massor; en större mängd) kaffe och en portion humor i form av youtubeklipp och skitsnack. Mycket trevligt, som alltid. Det får vi göra om. :)

Nu ska jag sätta mig i soffan framför lite The Trip med Steve Coogan och Rob Brydon. Jag lämnar er med ett spår från ovan nämnda Hassan-CD. Jag älskar Fredrik Lindströms fejkgarv i bakgrunden. :D Hej hopp.

hopp i plurret

Japp, dom släppte in mig sen när jag kom tillbaka. Jag var rädd att de skulle tänka typ ”O nej, inte han igen. Vad ska vi köra med för ursäkt denna gången?”, men det var inga problem. Simmade 5 x 5 längder, och nu är jag mer eller mindre helt slut. Men det var roligt. :)

konstig dag

Som rubriken antyder har detta varit en märklig dag. Började morgonen med en kaffe och fick en sån lust att ta en långpromenad runt stan en sväng. På vägen hem stannar jag till på Hemköp för att köpa frukost. Vad för något? Var tydligen sugen på havregrynsgröt, så det var vad jag inhandlade och sedan tilllagade. Jag vet inte vad som flugit i mig.

Men vänta, det tar inte slut där! För cirka en timme sedan fick jag ännu ett ryck och tänkte att jag kanske ska sticka till sporthallen och simma lite. Nu började jag bli rädd på riktigt. Jag ringde ner till sporthallen och frågade lite om hur länge dom hade öppet och hur mycket det skulle kosta mig. Med denna info tänkte jag sen ”Varför inte? Har ju ändå inget bättre för mig just nu.” Jag packar min väska, cyklar i regnet till sporthallen, pepp, redo och tänkte att ”här skall rövar sparkas.”

Mitt lilla äventyr tog slut i disken, där killen informerar mig om att simhallen öppnar först klockan 2. Tycker han kunde sagt det innan när jag ringde och frågade hur länge dom hade öppet, men men…  Typiskt. Jag fick ta mig och mitt lekamen hemåt igen. Jag fick nästan ut det jag var ute efter i alla fall. Jag fick motion i och med cyklingen, och jag blev blöt från topp till tå i och med regnet. Typ samma sak.

Får se om jag drar mig tillbaka till sporthallen lite senare.

Morgondagens prognos: Normal dag?

så duktig

Idag har jag städat hela min lägenhet och vart jätteduktig. Så duktig att jag unnade mig själv en buffémiddag på Lilla Krogen. Det är rätt trist att sitta ensam på en restaurang, så jag SMS-trakasserade min kompis Lagan så att det skulle kännas lite mindre ensamt. På restaurangen lärde jag mig idag följande saker:

1. Wokad bläckfisk är ingen höjdare.

2. Mango i matlagning är ingen höjdare. Speciellt inte om man inte är förvarnad. Mango på egen hand är fantastiskt gott om den är precis lagom mogen, kanske med lite glass, men i matlagning? Nääää… Lagan berättade en anekdot där hennes mamma smygit ner mango i en kycklinggryta utan att förvarna henne när hon bodde hemma. Hon drömmer fortfarande mardrömmar om detta. Jag drömmer mardrömmar om hennes mardrömmar.

3. Kvadratroten ur 855 är 29,24038303442689.

4. Sushi på restaurang är godare än den som finns att köpa i frysdisken på Hemköp.

seeeeeeeeeeeeeeeg

Var ett tag sedan jag uppdaterade här nu, som min vän Calle påpekade med meningen ”SKRIV BLOGGINLÄGG FÖRFAN!” :P

Det har vart en intensiv jobbvecka. Jobbade natt måndag och tisdag, ledig onsdag, sen på torsdag jobbade jag kväll+natt (14,5 timmar), sov på jobbet, sen jobbade jag kväll igen. Slutade vid 11, och efter att ha umgåtts lite med min kollega kom jag hem vid halv 1 på natten, lade mig i soffan och somnade närapå direkt. Blir nog att ta det lugnt de här två lediga dagarna och återhämta mig lite.

Med tanke på att mopeden jag i vanliga fall kör blev stulen så har jag blivit tvungen att ta till andra medel för att ta mig från plats A till plats B. Att cykla har vart en duglig ersättning, men ju närmre temperaturen kryper mot noll desto mindre roligt börjar det att bli. Dessutom, så fort det är minsta kallt ute så börjar mina ögon rinna något fruktansvärt. Enligt min vän Sandra som hade ett liknande problem, så beror det på att tårkanalerna är tilltäppta och behöver spolas. Lyckligtvis så slipper jag hennes problem med rinnande mascara och annan makeup, men det är ändå rätt jobbigt att det ser ut som jag lipat som fan så fort det är lite kallt ute.

Nej, detta får duga som uppdatering tills vidare. Tjo. :)