en lur

Klockan är 0656, torsdagmorgon. Stefan, kock, kände sig ovanligt trött när han kom till jobbet, så han lånade min jacka en liten stund för en liten mysstund innan han började skiva champinjoner.

Efter bilden togs kröp jag också in under jackan. Det var, mycket riktigt, mysigt.

Annonser

födelsedag

Igår natt så blev jag farbror! :D Japp, min bror Robert har blivit pappa till en liten kille som han och hans flickvän har valt att kalla för Melker. Riktigt roligt! :) Grattis till Robban och Linda. Och Melker. :)

Som om det inte vore nog så fyller min goda väl Krajks 27 år idag. TJUGOSJUUUUU! :D Grattis till dig också, min älskade vän. :)

OCH SOM OM DET INTE VORE NOG så är detta mitt trehundrade inlägg. Grattis, bloggen!

natten till ära

Lördagen och merparten av söndagen spenderades med Jenny i min lägenhet, tillsammans med sprit, mat, och en jävla massa film. :D Det var roligt. Vi började med The Wolfman och avslutade med Kingdom of Heaven – Director’s Cut. Massa filmer emellan också, förstås. Maten blev också lyckad, jag gjorde kycklingfajitas med hemmagjord salsa, och Jenny sa att de var godare än de hon åt på Lanzarote. Jag kände mig lite småstolt. :)

Sista avsnittet av Lost i natt, som jag nämnde i senaste inlägget. Tänkte bara nämna en av personerna som har bidragit stort till att göra serien till var det blivit – kompositören Michael Giacchino. Ovan kan ni höra ett av de främsta spåren från serien, ”Locke’d out again”.

Jag köpte svindyr Häagen-Dazs-glass som jag ska avnjuta under det sista avsnittet. Hoppas det inte lämnar en alltför bitter eftersmak. Men det tror jag inte. :)

the end

2004. Jag sitter i min och min flickväns lägenhet, framför datorn. Startar upp filmfilen jag precis laddat ner. Svart skärm. En suddig text kommer in i fokus och svävar förbi. Jag har ingen aning vad som väntar. Ett stängt öga fyller mitt synfält som slår upp. Klipp till vad ögat ser –  gröna träd sett från marknivå. Kameran klipper tillbaka till den som betraktar träden – en kostymklädd, kortklippt man som ligger på rygg i en djungel och ser uppenbart skakad ut. Han har rivmärken i ansiktet. Han hör ett ljud från ena hållet och ser en labrador komma igenom bambusnåret. Hunden springer förbi honom, han kommer på fötter och upptäcker att ett stort, smärtsamt sår på sidan av sin kropp. Han gräver i fickan och får upp en liten flaska med sprit.

Mannen börjar ta sig igenom den täta djungeln, springer. Han springer förbi en vit sko som hänger i ett träd utan att märka den. Helt plötsligt har han kommit ur djungeln och befinner sig på en vacker sandstrand. Han hör en kvinna skrika hysteriskt lite längre bort. Han springer mot skriket och när han kommer fram så får se vad han ser. Eld. Rök. Vrakdelar. Människor som är skadade. Rop på hjälp. Motorljud från en halvt fungerande turbinmotor. Vi vet nu hur mannen hamnade i djungeln. Han betraktar snabbt situationen och sätter igång med att börja hjälpa de panikslagna människorna, och jag tänker att ”detta är verkligen inte en vanlig serie”.

Detta är Lost. Jag vet inte om ni minns det, men 2004 var ett riktigt skitår när det kommer till TV-serier. Det fanns verkligen ingenting värt att titta på. Bara en massa reality-serier där vanligt folk horar ut sin värdighet i utbyte för lite oförtjänad uppmärksamhet. Ni som känner mig vet hur mycket jag verkligen föraktar denna typ av förnedrings-TV. Men så kom Lost, och jag var helt såld från första scenen. Jag upptäckte serien ungefär halvvägs in i första säsongen, så jag och min dåvarande flickvän hade ca 9-10 avsnitt att ta del av från start. Vi satt och betade av minst 3-4 avsnitt om dagen, och hon blev lika fast som jag.

Sex säsonger senare av en massa oväntade vändningar, drama, dödsfall, mysterier och action så har serien äntligen nått sitt slut. Natten till måndag visas nämligen det absolut sista avsnittet av denna speciella serie, som på egen hand lyckats med att återuppliva min tilltro på TV-sänd drama. Alla frågetecken kommer inte rätas ut, enligt seriens skapare Carlton Cuse och Damon Lindelof, men till skillnad från en del andra serier så kommer vi få ett definitivt slut, och för ovanlighetens skull så har jag absolut ingen aning hur det här kommer sluta.  Jag brukar vara rätt bra på att gissa slut annars, men här är jag helt blank, vilket känns rätt skönt för jag älskar att bli överraskad. Det är nog också en av de största anledningarna till varför jag följt serien så slaviskt ända från början, på grund av att jag mer eller mindre hela tiden blir överraskad av alla vändningar serien tagit.

Men på måndag tar det alltså slut. Sista avsnittet, som kommer vara ca 2 timmar långt utan reklampaus, 2 och en halv timma med reklam, har lämpligt nog fått episodtiteln ”The End”. Lost kommer lämna ett ganska stort tomrum efter sig, men samtidigt ska det bli spännande att se vad Carlton Cuse och Damon Lindelof kommer följa upp denna serien med. Det blir stora skor att fylla.

alla frågar en man om han är rik, ingen ifall han är god

Fick ännu ett hot från min gode vän Calle att jag måste uppdatera bloggen igen.  Hon är farlig så jag måste lyda. Om jag inte gör det så vet man inte riktigt vad som kan hända. Hon kanske låser in mig i en källare och tvingar mig att göra obeskrivliga saker med mig själv. Vad hon inte vet är att jag gör obeskrivliga saker med mig själv frivilligt ändå, hahaha! Du får komma med nåt bättre att hota med, Calle!

Jag har faktiskt varit riktigt dålig på att uppdatera bloggen och jag vill rätta detta oerhörda misstag på bästa sätt, och det är att uppdatera den med nonsens. Precis som vanligt. Faktum är att det har hänt ovanligt lite på sistone så jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Jag har klippt mina tånaglar. Det är väl egentligen det enda ovanliga som har hänt. Äsch, jag skojar bara. Jag har inte klippt mina tånaglar. Men jag borde nog göra det.

Jag lånade ut 300 kronor till en kompis för några veckor sedan så att hon kunde åka hem till Värnamo från Stockholm. Jag brukar vanligtvis inte låna ut pengar, och min budget denna månaden har varit ovanligt tajt, vilket jag sa till henne. Jag underströk hur viktigt det är att jag får tillbaka pengarna på det utsatta datumet vi kom överrens om, den 27:e april, då hon skulle få sin lön. 27:e kom och gick. Inga pengar. Hon sa att hon inte fått någon lön, men att jag skulle få dom den 1:a maj istället. Fine.

1:a maj kom och gick. Inga pengar. Nästa ursäkt var att hon väntade på pengar från en annan kille som var skyldig henne pengar, och att jag skulle få det under helgen. Helgen kom och gick. Inga pengar. Jag börjar bli förbannad, och efter helgen som gått så svarar hon inte ens på mina meddelanden.

Visst, jag får min lön imorgon, så jag har klarat mig ändå, uppenbarligen, annars så skulle jag inte sitta här, men nu handlar det mer om själva principen än pengarna i sig. Jag menar, jag vill se mig själv som en schyst kille som hjälper vänner i nöd, men jag tycker att det är fruktansvärt dålig stil att inte ens höra av sig när man lovat någonting.

Ny policy: jag lånar inte ut pengar nåt mer. Om jag anser att jag har råd så ger jag istället bort pengar till vänner som verkligen behöver det, för jag hatar att behöva bli arg på någon över pengar om de inte betalar tillbaka. På detta sättet så slipper jag det. Notera dock att de tillfällerna kommer vara extremt lätträknade och bara om jag anser att jag har råd.

Där ser man, jag hade något att skriva trots allt. Och vi lärde oss något nytt om mig. Och det kostade mig bara 300 kronor. Fancy that. :)

meh

Fick en pik från min vän Caroline, aka Calle att jag inte uppdaterat bloggen på ett bra tag nu. Eller det var inte så mycket en pik, det var snarare ”uppdatera bloggen annars så slår jag dig”. Det är bara att lyda. :) Fast det hade nog vart värt lite stryk för att få henne att åka från Örebro till Värnamo. Hon är frän. :)

Har vart på kasst humör nästan hela natten. Vet inte direkt varför, men troligtvis har det vart en kombination av att det är första jobbnatten, för lite sömn, misslyckad mat hemma, och allmän irritation på småsaker här på jobbet. Plus att mitt vanliga nattsällskap på nätet, bestående av Katta och Jenny, inte kunnat hålla mig sällskap.

Vill bara slänga mig in i ett hotellrum och sova bort natten, men det är nog inte så populärt. Morgondagen blir nog bättre. Hoppas jag.