beep beep boop

Hej igen, allesammans!

Well, this is awkward… Jag vet inte riktigt vart jag ska börja efter ett så här långt uppehåll. Nåväl. Det blev en liten bebis. En tjejbebis. En tjejbebis vi valt att kalla Uma Liv Marianne, efter Uma Thurman, Liv Strömquist, Stefan Liv och min mor. 8:e oktober, klockan 11:18. 50 cm. 2905 gram, för er som satsat pengar. Som bonus blev rackaren riktigt söt och rolig också, utan några missbildningar eller defekter. Eller ja, hon skelar ganska ordentligt, så hon får ha glasögon för att rätta till det, men i övrigt ett glatt och välskapt flickebarn. Som snart är 10 månader gammalt.

Ni som är föräldrar vet hur tids- och energikrävande små bebisar är. Så den energin jag hade till bloggen gick helt och hållet åt hennes håll. En stor uppoffring få skulle göra, säkerligen. Eller inte.

Så vad har föranlett denna återkomst till bloggandet? Jag vet faktiskt inte. Jag har dock saknat skrivandet en hel del. Eller rättare sagt så har jag saknat det kreativa skapandet. Om man nu ens kan kalla bloggandet det. Att gå från en blank sida till en text jag kan stå bakom. Att göra min röst hörd. Och så vidare.

Det har hänt en hel del sedan sist. Två saker står dock ut, och som tidsmässigt går hand i hand med blogguppehållet. Det första var Umas födelse, som bokmärkte början av uppehållet, och en nära väns död, som bokmärkte slutet av detsamma. Märkligt hur symmetriskt det kan bli ibland. Det hände för några veckor sedan, och jag har inte mått särskilt bra alls, men det blir bättre. Jag vågar inte säga om det senare är anledningen till att jag valt att skriva igen, för mest känns det som om jag helt enkelt bara hittat viljan igen. Och nu har jag med all säkerhet tappat alla tidigare läsare också, så det blir lite som en omstart. Ny kula.

Vad mer? Min sambo ska påbörja en anställning/utbildning som undersköterska, så från och med några veckor så kommer undertecknad vara pappaledig över ett år. Jag kan knappt beskriva lättnaden jag känner när jag tänker på att jag inte kommer behöva spendera en endaste natt framför ett stekbord och steka kilovis med bacon, eller att behöva vispa dussintals med ägg för att göra äggröra, eller städa toaletter till förbannelse, på över ett år. Det kommer bara vara jag och min dotter som jag behöver tänka på. Och jag kommer kunna leva någorlunda normalt och sova normalt. Något jag inte gjort på 7 år. Helt sjukt egentligen.

Jag lovade i förra inlägget en bild på vårt barn när det anlänt, vilket har dröjt längre än vad ni kanske hoppats på. För att kompensera så får ni ett litet videoklipp istället när Uma är i sitt esse. Bara så ni vet, jag kommer hålla mitt ord som jag skrev i mitt förra inlägg och hålla bloggen relativt barnfri. Vidare så har jag och Hanna en annan, lösenordsskyddad blogg som vi dumpat enorma mängder med bilder på Uma. Är ni nyfikna på att få adress och inloggningsuppgifter, lämna er epost i kommentarerna på detta inlägget. Här kommer klippet! Nu! Här kommer det!

DreggelFian har roligt. :)

A post shared by Ricard (@the_cass83) on

Annonser

2 reaktioner på ”beep beep boop

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s