tar det lugnt
Jag har nästan författat ett inlägg per dag denna månaden. Det är nästan hälften av vad jag skrev på hela förra året. Visserligen hade jag en del viktiga saker som upptog min tid och tankekraft, så det var inte så konstigt att bloggen blev lidande, men jag kan tveklöst säga att det var en uppoffring av mikroskopiska mått med tanke på hur viktigt det var för mig att finnas där och hjälpa till. Jag hade gjort det tusen gånger om och mer därtill om det vart nödvändigt.
Är tillbaka på jobbet igen, även fast jag inte är helt återställd. Med tanke på chefens uppsägning och allt arbete det innebär, och att andra nattkillen fortfarande är på semester så finns det ingen annan att kalla in för att ta mitt pass. Jag är dock på bättringsvägen, och jag försöker ta det så lugnt och varsamt som möjligt för att jag inte ska bli sjukare. Det är bara inatt och imorgon natt, sen är jag ledig ganska länge, tack och lov. Ska bli riktigt jävla skönt.
Jag har inte riktigt smält än att två av de jag jobbat allra längst med inte kommer finnas här längre. Vi är och har vart ett så tajt och sammanhållet litet gäng, och att plocka bort två så vitala kuggar i det här maskineriet kommer att lämna ett ordentligt tomrum, i alla fall för mig. Det ska bli intressant att se vad det blir för nya människor som kommer att ta plats här istället.
Om det är förresten någon som har lust att gå och se senaste Mission: Impossible-filmen med mig nu på lördag, säg bara till.
