tredje
Jahapp, tidigare igår kom tredje smällen. Aki, en av våra kockar, och även en god vän, har sagt upp sig idag för att börja plugga. Tre uppsägningar på lika många dagar. Vi får se om det kommer en imorgon också. Hoppas inte det, jag vill inte bli ensam herre på denna täppan.
tar det lugnt
Jag har nästan författat ett inlägg per dag denna månaden. Det är nästan hälften av vad jag skrev på hela förra året. Visserligen hade jag en del viktiga saker som upptog min tid och tankekraft, så det var inte så konstigt att bloggen blev lidande, men jag kan tveklöst säga att det var en uppoffring av mikroskopiska mått med tanke på hur viktigt det var för mig att finnas där och hjälpa till. Jag hade gjort det tusen gånger om och mer därtill om det vart nödvändigt.
Är tillbaka på jobbet igen, även fast jag inte är helt återställd. Med tanke på chefens uppsägning och allt arbete det innebär, och att andra nattkillen fortfarande är på semester så finns det ingen annan att kalla in för att ta mitt pass. Jag är dock på bättringsvägen, och jag försöker ta det så lugnt och varsamt som möjligt för att jag inte ska bli sjukare. Det är bara inatt och imorgon natt, sen är jag ledig ganska länge, tack och lov. Ska bli riktigt jävla skönt.
Jag har inte riktigt smält än att två av de jag jobbat allra längst med inte kommer finnas här längre. Vi är och har vart ett så tajt och sammanhållet litet gäng, och att plocka bort två så vitala kuggar i det här maskineriet kommer att lämna ett ordentligt tomrum, i alla fall för mig. Det ska bli intressant att se vad det blir för nya människor som kommer att ta plats här istället.
Om det är förresten någon som har lust att gå och se senaste Mission: Impossible-filmen med mig nu på lördag, säg bara till.
another one bites the dust
Som om det inte vore nog att min chef har sagt upp sig, så har nu också min gode vän och kollega Christopher idag också sagt upp sig. Han har också fått ett nytt jobb, som är något mer välbetalt än hans nuvarande, så om en månad så försvinner han också. Vi får nästan omorganisera hela personalstyrkan nu, känns det som.
Mår fortfarande skit, men jag slapp jobba inatt i alla fall. Får hoppas jag mår bättre i morgon.
oscarsnomineringar
Just det ja, Oscarsnomineringarna avslöjades igår. Av de nio filmerna nominerade för bästa film så har jag hunnit se fyra av dom, nämligen The Artist, The Descendants, Moneyball och The Tree of Life. Alla bra filmer men ingen direkt som jag känner är någon självklar vinnare. Blev lite ledsen att se Trent Reznor och Atticus Ross blev utan nomineringar i år för musiken i The Girl With The Dragon Tattoo, men det vägdes över med att Bret MacKenzie från grymt underskattade Flight of the Conchords fick en nominering för bästa sång i The Muppets. Hoppas han vinner.
En annan film som blev förbisedd i min mening var Drive med Ryan Gosling, tillsammans med Warrior, en annan av mina favvofilmer från fjol. De fick i alla fall en nominering var, Drive i ljudmixkategorin och Warrior i bästa manliga biroll till Nick Nolte.
Jag vågar inte spekulera riktigt än vilken som vinner galan, jag vill gärna se lite fler av de nominerade filmerna först. Mest ser jag fram emot Martin Scorseses barnfilm Hugo, som dessutom fick flest nomineringar. Lite otrampad mark för Scorsese, men ska man tro kritikerna så lyckades han utmärkt med det också.
Nog om det, nu ska jag återgå till mitt frysande och snuvande. Tjingeling.
önskar jag feberyrade detta
Fy fan vilken vecka detta visat sig bli. Inte nog med att jag fick jobba en massa extra för att den andra nattkillen skulle på semester, nu har jag dessutom dragit på mig en ganska ansenlig förkylning. Så jag har ockuperat ett av hotellrummen här så att jag slipper knalla 4 km varje morgon och kväll under veckan fram till lördag morgon. Jag hade inte haft något emot det annars, men med en förkylning är det inte kul alls. Jag kan trösta mig med att efter denna sträckan så kommer jag ha långledigt, så jag får tid att återhämta mig ordentligt.
Idag hade vi ett litet personalmöte, där vi fick reda på att min chef kommer lämna sin tjänst här på hotellet om cirka en månad. Jag har jobbat med Daniel i lite mer än fem år, och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig riktigt till hans uppsägning än. Oavsett, han har goda skäl att säga upp sig, och jag är glad för hans skull att han hittat ett jobb som han verkar peppad inför. Jag önskar honom all lycka och välgång. Det ska blir intressant att se vem hans efterträdare blir.
När han lämnar detta stället så är jag den som jobbat på hotellet allra längst. Sjukt i huvudet.
inte schyst
Jag tänkte här skriva ett egetförfattat skämt om Per Gessle, men så kom jag på att det är ju inte så snällt att skämta om handikappade och utvecklingstörda. Så det blir inget skämt.
Och nej, mitt skämt var inte i stilen:
Vad heter Per Gessle som ost?
Camenbert Gessle!
eller
Vad heter Per Gessle när han kommer objuden på en fest?
Vad-gör-du-här? …Gessle
eller
Vad heter Per Gessle när han är strömförande?
Ampere Gessle!
eller
Vad heter en Per Gessle som är precis raka motsatsen till den vi alla känner?
Extraordinär Gessle!
Även fast jag dragit alldeles för många sådana skämt de senaste dagarna.
rena rama Rolf
I detta inlägg tänkte jag lista tre saker jag tycker är bra med tv-serien Rena Rama Rolf.
1.
…
min första mailkompis Hanna
Under gårnatten begåvades/begravdes vår härliga stad med 15 cm inte lika härlig snö. Det var en pärs att ta sig till jobbet i den smörjan, då kommunen fokuserat sina resurser på att få de större vägarna plogade. Men inatt var allt plogat och gångbart, så jag kunde ta mig till jobbet utan några större besvär. Tack, Värnamo Kommun för det.
Igår morse så kom jag att tänka på min allra första mailkompis. Jag satt på min brors 33.6k-modem med @lgonet-abonnemang och chattade på passagens chattsidor Exilen och Entrén. Hon hette Hanna, och vi korresponderade nästan dagligen via våra hotmailkonton och pratade om att träffas flera gånger, men det blir aldrig av med tanke på att vi båda var i 16-17-årsåldern. Jag vet inte hur vi tappade kontakten, men jag tror hon skulle plugga utomlands eller något sånt, och vår kontakt rann ut i sanden.
Det enda jag minns av Hanna var hennes hotmailadress, att hon kanske bodde i Göteborgsområdet, kanske Alingsås, att hon är född 1983, är lång och blond och att hon kanske hette något på H i efternamn. Jag har tyvärr tappat bort lösenordet till det hotmailkonto jag hade då, eller så har det avaktiverats, så jag kan inte läsa våra brev till varandra. Hur som helst så hade jag inget mer att gå på än just detta. Detta räckte dock till att jag skulle hitta hennes gamla onlinedagbok från 1999 till början av 2001 (långt innan jag kände till uttrycket blogg.) Inget mer. En facebooksökning hjälpte inte heller, tyvärr.
Jag skulle hemskt gärna vilja veta hur hon har det idag, så om någon känner en Hanna som passar in på beskrivningen ovan, och har eller har haft kompisar som heter Frida, Frida2, Mirja, Helena, Jonas, Michele, Ida, Hannes, Ann eller Caysa, har haft en pojkvän vid namn Gustav, har vart i Brasilien och Schweiz, kan prata portugisiska, franska, använder uttryck som ”bångla”, fyller år nån gång i mitten av mars, är eller var vegan, har kanske bott i Umeå, och har haft epostadressen lazyhq@h**mail.com, så får ni hemskt gärna säga till. Jag vill nämna att jag har inte för vana att lägga upp för personliga detaljer om andra människor här på bloggen, och jag kommer ta bort det jag skrivit här som jag inte kommit ihåg på egen hand om jag väl får kontakt med henne.
Hoppas hon är välbehållen och har det bra i alla fall.
ricard svarar
Då var det äntligen dags för er att få era efterlängtade svar på era frågor, kära läsare.
Calle i Örebro frågar:
Vad är roligast på jobbet?
Tisdagsmorgonar med Stefan.
Vad är ditt drömresemål?
Hmmm, svårt… Nya Zeeland, tror jag att jag tar där.
Gillar du katter?
Oja! Fantastiskt roliga djur!
Krajks i Uppsala frågar:
Vad ska jag göra med mitt liv?
Svår fråga. Jag vet inte ens vad jag ska göra med mitt liv än, att ta tag i ditt känns lite överkurs. Vad det än blir så hoppas jag att det blir något vi kan göra tillsammans. :)
Vilket är ditt bästa RC & Krajks-minne?
Det var nog när vi sågs för första gången och du sprang mot mig och kramade om mig. Sen älskade jag verkligen våra femtimmarsessioner över telefon innan dess, men första mötet är nog det bästa.
Om du var tvungen att välja mellan att bli stum eller aldrig mer känna smak, vilket skulle du ta då?
Jag såg en film rätt nyligen där alla i hela världen förlorade sina sinnen en efter en, och där började det med smaksinnet. Jag tar nog det också, jag vill gärna göra mig förstådd. Men vänta, om jag blir stum, får jag använda en sån där voicebox som Stephen Hawking har? För i så fall väljer jag att behålla smaksinnet, det vore ju skitcoolt att prata som han!
Vad har du i dina fickor?
I skrivande stund är jag på jobbet, och då har jag i bröstfickan min iPod, i högerfickan min jobbtelefon, i vänsterfickan en uppsättning nycklar, och i bakfickan min egna telefon. Allt man kan tänkas behöva en natt som denna, med andra ord.
Petra i Malmö, min brors sambo, frågar:
Vilket rödvin bjuder du på nästa gång vi är i lilla Kärda?
Amarone della Valpolicella Classico, årgång 1962, som kostar ca 2000 spänn på Systemet. Eller en låda Gato Negro. Vi får se!
Jenny i Hillerstorp frågar:
Vad skulle du göra om du fick veta att jorden skulle gå under om en vecka?
Spendera tiden med nära och kära, äta gott, testa på lite olika droger (jag behöver ju knappast oroa mig för något beroendeproblem), försöka hitta en resa till Mars, ha så mycket sex jag kan, och till slut, med ett klart sinne gå mitt och miljarder andras öde till mötes.
Hur skalar man enklast en lök utan att börja grina?
Simglasögon, kanske? Jag har hört att om man tuggar tuggummi samtidigt så blir det inga tårar, men jag har aldrig testat. Om det funkar så borde det vara det lättaste. Det mest bombsäkra skyddet borde dock vara en gasmask.
Vad krävs egentligen för att man ska bli en domedagspredikare? (har undrat detta länge)
En väldigt naiv och korkad skock med följeslagare är alltid en bra början.
Vilken är din favoritsushi?
Jag gillar den med räkröran mest, tror jag. Tonfisken är annars god också.
Vad är det absolut bästa namnet om man ska ha en varg som husdjur (är faktiskt helt seriös med denna frågan!)
Jag tycker att vargar ska döpas efter Shakespeare-karaktärer. Om jag fick bestämma skulle min varghane heta Coriolanus, och om det var en varghona Desdemona, eller kanske Hero.
Madelene i Värnamo frågar:
Vad är ditt motto?
Jag hade ett motto innan som löd ”Är inte himlen blå, finns det alltid blå färg att måla den med”, men jag tycker inte om det längre, nu när jag tänker på det. Att vara ständig optimist, som mottot antyder, är inget som passar mig numera. Tråkiga saker händer, och jag anser att om man verkligen ska kunna uppskatta det goda i livet så måste man också se det smärtsamma och riktigt jobbiga i vitögat också. Sen får man hoppas att det goda övervägs av det jobbiga. :) Jag får fila på ett nytt motto så småningom.
Det var alla frågor, hoppas ni undrande blir nöjda med mina svar. Nu är det dags att jobba vidare.
spaningar i affären
Nu framstår jag säkert som värsta sociala misfiten, och detta är en av de äldsta och mest nedskrivna spaningarna någonsin (hittade till och med ett inlägg på en av mina favvobloggar, Hyperbole and a half, om just detta när jag letade efter en bild till inlägget, som jag dessutom använde därifrån), men skit samma…
Visst är det sjukt störigt när man är och handlar i mindre mataffärer, och så stöter man på någon man känner, och som man måste kallprata med för att inte verka ohövlig? Speciellt i början av handlandet. Själva samtalandet har jag inget emot, men när samtalet är avslutat och man sagt hejdå så får man mer eller mindre undvika varandra eller stressa sig igenom butiken, för stöter man på varandra igen så blir det så jävla stelt och obekvämt, och det blir typ…
”Ha, hej… igen. Det var längesen, haha. Du ska ha ananas, ja… Hawaii. Mmm, men ja… vi ses? Hej.”
Fruktansvärt jobbigt.
Om jag får dra en liknelse så blir det som en andra huvudrätt när man redan ätit sig mätt på den första, och man äter bara lite grann och får typ lämna nästan allting. Man kan ju såklart undvika den jobbiga situationen genom att handla ihop med personen man stött på, men det är ju inte alls säkert att personen i fråga vill det, eller jag heller för den delen.
Nä, det bästa är om alla håller sig till en bekräftande nickning/vinkning/hej i affären, sen om man faktiskt vill prata med personen så kan man försöka ses vid kassakön, så får hela samtalet ett naturligt avslut när man går ifrån butiken. Kan vi bestämma det nu?
En annan sak som är lite störig är när man hamnar bakom en gammal gubbe eller tant som handlat massor av varor. Inte nog med att det tar sjukt lång tid att få upp varorna på kassabandet, när kassörskan sagt summan så blir det som värsta överraskningen för gumman eller gubben, och det blir ett jävla letande efter den dragspelsliknande plånboken som alla gamlingar verkar ha. Och så lyckas dom aldrig med att ge tillräckligt med pengar, och personen i kassan får räkna alla småmynt åt gamlingen. Jag, som jobbat i butik, har gjort det MÅNGA MÅNGA MÅNGA gånger.
- Nej, inte hundrafyrtionio, SEXhundrafyrtionio kostar det!
- Mmmmen fick du inte en femhundring?
- Nej, det fick jag inte.
Ni har hört det själva, och har ni inte det, så spendera en dag i en mataffär, så kommer ni få höra det. Garanterat. Och så ska allting långsamt packas ner i plastpåsarna från 1979 som de tagit med hemifrån. Jag vet, jag kommer säkert inte vara bättre själv när jag blir gammal, så då får jag äta upp mina ord. Ge mig katrinplommonmoset så ska jag nog få ner mina ord utan problem när den tiden kommer.
För övrigt så har en av mina broddar gått sönder.
8 dagar
Inatt är den första av 8 nätter på raken som jag jobbar. Jag känner mig ungefär lilla pepp inför detta som Carl Lidbom känner inför tramsiga frågor. Som grädde på moset så har vi obligatoriskt möte på tisdag förmiddag, två timmar efter att jag slutat jobba för natten. Känns lagom lönt att gå hem och sen tillbaka nästan omgående för ett ”kort personalmöte”. Tack tack.
Igår var jag och åt sushi med min gode vän Jenny, sen stack vi hem till mig för gott kaffe och ännu godare samtal vilket var riktigt trevligt. Det får vi göra om, alltför snart.
Förresten, visst är det märkligt hur religiösa människor kan utan att blinka säga att de tror på en allsmäktig gud som de aldrig sett, men i samma andetag säga att de inte kan se på ”filmer som inte kan hända i verkligheten”, typ fantasy, vampyr, zombie eller ufo-filmer? Man tycker att de om någon borde kunna släppa taget om verkligheten för några timmar för att uppskatta en berättelse.
Nu gjorde ufot Stefan entré här på jobbet, så nu får jag passa på att vara lite social. Tjingeling!
SOPA/PIPA
Jag hade idag tänkt skriva ett långt inlägg om SOPA/PIPA-lagen som eventuellt kommer klubbas igenom, vilket i stort sett kommer handikappa hela internet och förstöra den yttrandefrihet som råder här, men vad gör man när någon man känner redan skrivit ett maffigt inlägg om samma ämne och säger i stort sett exakt samma saker som man själv tänkt skriva?
Med den frågan i åtanke lämnar jag över ordet till min gode vän Jenny och hennes blogg för stunden. Läs och lär!
uppdaterat
Jag har nu lagt till bilden som jag lovade till mitt tidigare inlägg ”matglädje á la Stef”. Hoppas ni inte blir alltför traumatiserade.
angående presenten
Jag vill bara göra ett litet förtydligande angående PRESENTEN som jag FÅTT i helgen: Jag fick den av en annan person. Jag har inte köpt den själv, till mig själv, om det var någon som trodde det.
Lovar!
sexliv
Jag gav mina facebookvänner i uppdrag att citera första raden på sidan 45 i den bok de hade närmast till hands. Tanken är att denna meningen ska spegla hur deras sexliv under 2012 kommer vara. Jag brukar hata såna här grejer i vanliga fall, men denna tyckte jag kunde bli rätt rolig. Här är några av resultaten:
”Eru är givmild”, sade hon.
Luften tar slut. Det snurrar till och jag rycks in i chock.
I sovrummet ovanför trappan hade han varje natt lyssnat till hennes monotona ritual.
Allt det där surrade i mig, och jag blev alltmer övertygad om att det låg massa politik i det.
Patrik höll en bunt sedlar i handen.
Klockklangen tog vid igen och drev honom nästan till vanvett med sin fruktansvärda, skärande skönhet.
”Om du var min skulle jag kalla dig den röda fågeln”, sa han till den och stoppade båda två innanför tunikan.
Milans barn går i privatskola.
I själva verket hade jag ingen aning.
Min bokrad är den första, från Silmarillon av Tolkien. Jag kollade upp boken som låg näst närmast till hands, och jag är fruktansvärt tacksam att jag inte tog den. Här är första meningen på sidan 45 i boken ”Saknad av ingen”:
I Hamburg hade han köpt sig en flicka på Reeperbahn och hos henne hade han stannat hos hela natten, vilket haft det goda med sig att han inte behövt registrera sig på något hotell.
Brrrrr. Vad säger ni, kära läsare? Lämna en kommentar med vad som står på er sida 45.
